Berättelsen om en stad

Bok av David Kjellberg Hjort
En fysisk plats kan påverka människors känslor och tankar - även hos den som befinner sig långt därifrån. "Berättelsen om en stad" fångar stämningen, själva essensen av en plats. Vi får följa en man som efter ett uppbrott återvänder till sin hemstad efter många års frånvaro, för att driva ett litet hotell. Det är februari och mannen är lika ensam och tom inombords som stadens gator. Men han lever i staden och påverkas av den, ser gradvis nya nyanser växa fram - i staden såväl som hos sig själv. I en parallellhistoria förflyttas handlingen till fyrtiotalet och en kvinna som lever i staden. I berättelsen är vi med henne när hon närmar sig stadens människor och när tyskarna av misstag fäller brandbomber en mörk natt. I "Berättelsen om en stad" blir staden en egen värld, och bokens egentliga huvudkaraktär, som vecklar ut sig i allt fler lager.
David Kjellberg Hjorts kortroman är berättelsen om en stad med ett träd mitt i en väg, en stad som präglas av årstiderna och lever kvar tack vare dess besökare, inte helt olik vilken Österlenort som helst. I det här fallet har jag förstått att det är Borgholm som avses, även om författaren nu bor i mina trakter, men jag är övertygad om att många småstäder upplever samma cykliska vågor, till och från, på och av.

Berättarjaget kommer tillbaka till "staden" efter en viss tid borta. Han har köpt ett hus som tidigare varit hotell och restaurerar det varsamt inför turistsäsongen. Vi får följa med honom och hans inre tankar och känslor allteftersom månaderna går. Det handlar om hans inre liv, hans känslor inför återkomsten, inför de andra som stannat kvar och de som åkt. Och inte minst om hotellprojektet - kommer han ens att ro det i land?

Parallellt med berättarjaget får vi ibland besök av en kvinna från fyrtiotalet och genom henne får vi uppleva en del av stadens historia under andra världskriget.

Boken känns ibland som en abstrakt målning med stämningsfulla penseldrag. Landskap, omgivningar, impressionistiskt skildrade. Men så abstrakt är inte själva berättelsen, visst känner jag igen mig en del, jag har trots allt varit caféägare på Österlen och har erfarit exakt den oro berättarjaget beskriver och man behöver nog inte vara småföretagare för att känna igen sig i tankarna om hemkomst till en stad man inte längre räknas som inhemsk i.