Ringaren i Notre Dame
The Hunchback of Notre Dame
Film från 1996 regisserad av Kirk Wise och Gary Trousdale m.fl.
Precis som i Victor Hugos historiska novell, utspelas filmen i medeltida Paris, under Notre Dames symboliska tvillingtorn, Notre-Dame katedralen. Där får vi följa dramat med Quasimodo även kallad puckelryggen, zigenardansaren Esmeralda och Claude Frollo, en präst som plågas av sitt egna fördömande. Hugos detaljrika skildringar är kraftfulla. Hans politiska idéer och kommentarer om samhället går inte obemärkt förbi, de lyser igenom och upptar delvis en stor del av historien vilket kan tyckas störande för de som bara vill läsa en fin saga, men i mitt tycke ger det historien en mening och ett syfte som gör den än mer historisk. I filmen upptar åsikter inte lika stor plats, även om den sänder ett viktigt budskap om utanförskap till vuxna och barn.
Jag läste boken först efter att ha sett Disney filmen som barn. Då drog jag slutsatsen att Frollo i boken är lika mycket huvudperson som Quasimodo om inte än mer. Historien fokuserar mer på Frollo, hans interna kamp, hans planering, hans motiv. Om än patetisk och ond är han inte bara en mäktig skurk. Karaktären som sådan är dynamisk, komplex och i vissa få ögonblock går det att sympatisera med honom. Men i filmen var en en fyrkantig skurk, återigen kanske för att filmen är anpassad efter barn begränsade uppfattningsförmåga.
Det är mycket som skiljer sig från Disney filmen, visste du att Quasimodo är döv? I boken när Quasimodo ställs inför domstolen och försöker förutse Frollos frågor framställs istället Frollo som döv, en av Hugos vackert ironiska skildringar av samhället.
De andra karaktärerna är dock minst lika imponerande. Esmeraldas godhet och envishet, Quasimodos stora hjärta och Phoebus själviska arrogans och låt oss inte glömma den vandrande filosofen. Tillsammans skapar dem en fascinerande värld.
Temat kärlek är överallt. Frollos oförklarliga kärlek till sin bror, kärleken som fick honom att "acceptera" Quasimodo och vice versa, en mors kärlek till sin förlorade dotter, och de tre olika sorters kärlek Esmeralda fick erfara. Jag blev varnad att boken inte var som Disney filmen, och den är verkligen annorlunda, men Disney film eller ej, barn eller vuxen, historien berör ändå.
Jag läste boken först efter att ha sett Disney filmen som barn. Då drog jag slutsatsen att Frollo i boken är lika mycket huvudperson som Quasimodo om inte än mer. Historien fokuserar mer på Frollo, hans interna kamp, hans planering, hans motiv. Om än patetisk och ond är han inte bara en mäktig skurk. Karaktären som sådan är dynamisk, komplex och i vissa få ögonblock går det att sympatisera med honom. Men i filmen var en en fyrkantig skurk, återigen kanske för att filmen är anpassad efter barn begränsade uppfattningsförmåga.
Det är mycket som skiljer sig från Disney filmen, visste du att Quasimodo är döv? I boken när Quasimodo ställs inför domstolen och försöker förutse Frollos frågor framställs istället Frollo som döv, en av Hugos vackert ironiska skildringar av samhället.
De andra karaktärerna är dock minst lika imponerande. Esmeraldas godhet och envishet, Quasimodos stora hjärta och Phoebus själviska arrogans och låt oss inte glömma den vandrande filosofen. Tillsammans skapar dem en fascinerande värld.
Temat kärlek är överallt. Frollos oförklarliga kärlek till sin bror, kärleken som fick honom att "acceptera" Quasimodo och vice versa, en mors kärlek till sin förlorade dotter, och de tre olika sorters kärlek Esmeralda fick erfara. Jag blev varnad att boken inte var som Disney filmen, och den är verkligen annorlunda, men Disney film eller ej, barn eller vuxen, historien berör ändå.