Som man sår

Bok av Michael Hjorth
Sebastian Bergman och kollegerna på Riksmord är tillbaka med besked! Som man sår, Hjorth/Rosenfeldts sjunde bok, utspelar sig tre år efter händelserna i En högre rättvisa. Tre år har gått. Vanja Lithner har tagit över Riksmord och det nya teamets första uppdrag blir att hitta och stoppa en prickskytt som efter tre mord på bara några få dagar satt skräck i Karlshamn. Det finns inga ledtrådar, inga vittnen och offren verkar slumpvis utvalda. Alla i staden är alltså potentiella måltavlor. Sebastian Bergman har valt en lugnare tillvaro sedan han blivit morfar och arbetar som psykolog och terapeut på deltid. När han en dag kontaktas av en man som behöver hjälp med att bearbeta sina upplevelser i samband med tsunamin 2004, då Sebastian själv förlorade fru och dotter, vänds allt uppochner. Billy ska bli pappa och bestämmer sig för att han aldrig mer ska bejaka sin mörka, hemliga drift. Men det förflutna gör sig påmint. Frågan är hur långt Billy är villig att gå för att inte bli avslöjad. Som man sår är den sjunde och näst sista delen i Hjorth/Rosenfeldts romanserie som sålt 1,6 miljon exemplar bara i Sverige och 5 miljoner runt om i världen.
För snart tolv år sen inleddes min bekantskap med kriminalpsykologen Sebastian Bergman. Då fick jag i julklapp den första boken i serien om honom. Samtidigt gick en TV-serie baserad på boken under mellandagarna. På årets bokrea (2022) inhandlade jag den sjunde delen, Som man sår.

Sebastian Bergman, som är en komplicerad person, har lämnat Riksmord och arbetar deltid som psykolog. Hans dotter Vanja Lithner har blivit mamma, men också ny chef vid Riksmord. Det första fallet som hon och hennes team får handlar om en prickskytt som på kort tid mördar flera personer i Karlshamn. Det finns vissa samband mellan offren, men fallen är inte solklara. Vanja konsulterar Sebastian trots att hon inte vill släppa in honom.

Läsaren får följa olika personers perspektiv. Ganska snart står det klart att morden handlar om såväl utsatthet som hämnd. Personteckningarna är rätt ytliga. Fokus ligger bitvis alltför mycket på Sebastian Bergman och varför han agerar som han gör och är som han är. Det blir understundom snudd på lite tradigt, faktiskt. Som alltid är det dock spännande läsning. Många i persongalleriet har hemligheter, inte bara mördaren, vars identitet blir känd för läsaren, utan även en och en annan polis. Och så den mystiske Tim. När jag inser Tims roll i det hela finns ingen tradighet kring Sebastian. Bara en längtan efter den åttonde och sista delen i den här serien. Jisses vilken cliffhanger och vilket spännande slut!

Mitt omdöme blir det högsta.