Ladugårdens hemlighet

Bok av Andrea Lindstedt
Allting börjar med en mystisk gestalt i ett av ladugårdens fönster. Det är läslov och elvaåriga Signe hälsar på sina kusiner som bor i ett stort hus på landet. Tillsammans kommer de över moster Cecilias gamla dagbok och inser snabbt att hon var med om något förfärligt när hon var liten. Men vad hände egentligen? Och varför är Cecilia så bestämd att de inte ska få veta något om det? Barnen förstår snabbt att gården ruvar på en mörk hemlighet ... Under en händelserik vecka får vi följa Signe när hon tampas med sina egna hjärnspöken och spöken från det förflutna.
Signe ska tillbringa sitt läslov hos kusinerna på landet. Där hittar de moster Cecilias gamla dagbok och inser att hon har varit med om något hemskt när hon var yngre men hon vägrar att prata med dem om det. Så försvinner ett barn, och nyhetsrapporteringen nämner ett fall som är liknande men som skedde trettio år tidigare. Läslovet blir inte alls så lungt, utan under en händelserik vecka följer vi Signe och kusinerna när de försöker nysta i det förflutna.

Persongalleriet är lagom stort för den här typen av bok och jag tycker om att det är barn som är i fokus. Signe är en karaktär som jag, som likasinnad bokmal, känner igen mig mycket i. Hela boken är full av spänning, äventyr och hemligheter och visar egentligen på att det inte blir bättre av att hålla sin historia gömd för andra. Det känns i hjärtat att moster Cecilia inte vill dela med sig vad hon har varit med om. Och jag gillar att det får vara spännande till slutet men ändå slutar bra.

Textstorleken är relativt liten, mer åt hållet för skönlitterära böcker med vuxna som målgrupp än den brukar vara för målgruppen 9–12, så det kan vara bra att antingen ha den som högläsningsbok, eller vara en van läsare innan man tar tag i den.