En svårfångad dröm

Bok av Sofia Ymén
Andra delen i den varma Kungsbackakvartetten - där kärlek, familjehemligheter och hästar möts! När Filippa får chansen att göra verklighet av sin dröm - att hjälpa samarbetet mellan häst och ryttare på barndomsvännen Madeleine Fors gård - tvekar hon inte för ett ögonblick. Men vad gör man när man stirrar sin livsdröm i vitögat, blir man fylld av förväntan eller stel av skräck inför att misslyckas? Sedan barnsben har Williams föräldrar byggt upp ett liv kring honom och hans hopptävlan. Men nu närmar han sig trettio, och karriären har kraschat. När föräldrarna skickar hem honom och tävlingshästen Eldorado från Frankrike, stallas hästen upp hos Filippa. Filippa får i uppdrag att hjälpa William med hästen, men båda två går in i uppdraget lika motvilligt. Ändå dras de till varandra. I samma veva hittar Filippa sin gammelmormors dagbok, och börjar läsa den tillsammans med sina väninnor. Kan en änka som levde för knappt hundra år sedan leda dem på rätt väg? En svårfångad dröm är den andra delen i Sofia Yméns Kungsbackakvartetten - en romantisk och eskapistisk serie om livet på Fors Gård och människorna som arbetar där.
Andra delen i Kungsbackakvartetten låter oss återse våra gamla bekanta på Fors gård men fokuserar här på två helt andra karaktärer.

William är tävlingsryttare och kompis med Madeleines bror Erik. Han tappar sin mojo och pausar, inte helt självvalt, tävlingssäsongen för att försöka hitta tillbaka till den rätta känslan. Han åker tillbaka hem, och ställer sin häst på Fors gård och gör egentligen allt annat än anstränger sig för att komma tillbaka. Men där har han åtminstone vänner i närheten och kanske är det precis vila han behöver?

Vi får också följa det vardagliga livet på hästgården, med allt vad det innebär att försöka hålla igång en så stor karusell finansiellt.

Persongalleriet är lagom stort, och speciellt för den som läst tidigare bok i serien är det inte så många nya att hålla koll på. Jag är förtjust i upplägget och tycker väldigt bra om de flesta karaktärerna, även om jag gärna skulle vilja skaka om några här och där och fråga vad de håller på med.

Om man inte skulle råka vara särskilt hästintresserad, som undertecknad, ska man ändå inte vara rädd för att påbörja den här serien. Det är feelgood rakt igenom och jag tycker inte att hästarna tar över för mycket.

Det jag däremot kan ställa mig lite frågande till, är rollen som dagboken har i berättelsen. Den känns lite planterad, och egentligen inte som något som har någon större vikt, annat än att de tre vännerna har något att samlas kring.

Språket är bra, precis som vanligt med Ymén. Det är en lättläst bok som ger mig precis det jag vill ha av en feelgood och jag längtar efter att få läsa fortsättningen på serien.