Djävulens dotter
Bok av Renée Ripman
Djävulens dotter Indra växter upp i Asgård bland vikingar och asagudar. Ovetande om sitt öde tillfångatas hon av Lucifer som låser in henne i helvetet.
Enligt profetian har Indra förmågan att förändra det förflutna. Genom att resa bakåt i tiden via portaler kan hon se till att de som nu har makten aldrig får den.
Kung Laurin regerar över Rosendalen med makt och magi. Indra blir fritagen av honom och får för första gången starka känslor för en man. Det uppstår en ömsesidig attraktion men Laurin har en egen agenda och kan inte tillåta sig själv att falla för Indra. Han behöver henne för att nå slutmålet ingenting annat. En skuld finns kvar och den måste betalas.
Erotiken slår ut i full blom - men Indra måste fly Laurin och lämna hans trollbundna slott bakom sig när hennes sjuåriga lillebror Joar blir tillfångatagen av Lucifer.
Tillsammans med sina bästa vänner, Vimar och Brage, beger sig de tre vännerna ut på en lång, riskfylld resa för att försöka befria lille Joar. Djävulens dotter är en erotisk och äventyrlig fantasyroman om att våga följa sitt hjärta. Där kampen mellan ljusets dotter och mörkrets son bara har börjat.
Renée Ripman är kvinnan som drömmer stort. Med Djävulens dotter fortsätter historien efter Rebecca och Djävulens söner, som nominerades i Storytel Awards 2021. Renée är nu författare till ännu ett ovanligt erotiskt äventyr, i gränslandet mellan magisk saga och sinnlig sanning.
Indra är djävulens dotter (egentligen barnbarn till själva Lucifer) och växer upp i Asgård med sin mamma Rebecca, morbror Seven som är mammas nya man, och lillebror Joar. Sin pappa har hon förvisat till limbo. Men så tillfångatas hon av Lucifer men räddas och hamnar i kung Laurins slott. Han verkar vänligt inställd tills hon hör honom prata med någon om att ta ifrån henne sina krafter och hon flyr när Joar blir tillfångatagen av Lucifer. Tillsammans med sina bästa vänner ger hon sig ut för att rädda Joar. Men är allt verkligen som det ser ut?
Det här är en bok full av mytologiska figurer från olika livsåskådningar och folktro och även om det är ohyggligt mycket folk, väsen och namn att hålla reda på är det väldigt snyggt gjort. Det kan absolut vara en fördel att känna till lite om folktro och olika religioner för att ha lättare att hänga med i vändningarna men eftersom det mesta fokuserar på Indra, hennes bästa vänner och kung Laurin gör det inte riktigt lika mycket med alla karaktärer runt om. De blir mest bara perifierifigurer.
Det händer väldigt mycket i boken och finns väldigt lite dödtid, vilket ibland hade kunnat behövas för att få en andningspaus. Det står på baksidan att det är en erotisk roman, och visserligen finns det detaljerat sex med ibland men det tar inte alls särskilt stor plats i handlingen. Utan här är det snarare kampen mellan ljus och mörker som tar plats och gråskalan där emellan. Är alla som verkar onda det på riktigt, eller finns det båda delarna i alla?
Språket är bra och flyter på men jag tror att texten är lite mindre än den brukar vara generellt i skönlitteratur. I alla fall känns det så, och det tar ett tag att komma in i läsningen av den anledningen. Men sedan går det bra och man vänjer sig, som det så brukar vara.
Även om det känns upplagt för fortsättning, känns boken avslutad och utan några lösa trådar hängande.
Det här är en bok full av mytologiska figurer från olika livsåskådningar och folktro och även om det är ohyggligt mycket folk, väsen och namn att hålla reda på är det väldigt snyggt gjort. Det kan absolut vara en fördel att känna till lite om folktro och olika religioner för att ha lättare att hänga med i vändningarna men eftersom det mesta fokuserar på Indra, hennes bästa vänner och kung Laurin gör det inte riktigt lika mycket med alla karaktärer runt om. De blir mest bara perifierifigurer.
Det händer väldigt mycket i boken och finns väldigt lite dödtid, vilket ibland hade kunnat behövas för att få en andningspaus. Det står på baksidan att det är en erotisk roman, och visserligen finns det detaljerat sex med ibland men det tar inte alls särskilt stor plats i handlingen. Utan här är det snarare kampen mellan ljus och mörker som tar plats och gråskalan där emellan. Är alla som verkar onda det på riktigt, eller finns det båda delarna i alla?
Språket är bra och flyter på men jag tror att texten är lite mindre än den brukar vara generellt i skönlitteratur. I alla fall känns det så, och det tar ett tag att komma in i läsningen av den anledningen. Men sedan går det bra och man vänjer sig, som det så brukar vara.
Även om det känns upplagt för fortsättning, känns boken avslutad och utan några lösa trådar hängande.