Ett nytt England

Bok av Valerie Kyeyune Backström
Debutroman om pengar, ensamhet och den kaliforniska öknens skoningslösa hetta "Ett porträtt av hela västvärldens dekadenta fas där det enda vi tror att vi kan lita på är banken." Expressen Kultur "Valerie Kyeyune Backström visar att kritik mot kapitalismen, där precis allt blir ting och varor, kan berättas ickeplakatigt och vemodigt vackert. Läs den!" Aftonbladet "Ett nytt England är en roman som gräver djupt i ytligheten, som envetet borrar sig genom lager efter lager av mänsklig fåfänga och banalitet." Naima Chahboun, Kristianstadsbladet "Valerie Kyeyune Backström skriver med en glasklar blick, på en prosa ljussatt som ett Vogueomslag, om en äktenskapsmarknad som har mer gemensamt med det feodala England än med romantiska komedier." Gävle Dagblad  Ibland kom ett lätt tryck över bröstet. Det kunde komma när som helst. När hon var på middag med sina vänner. När hon stod i en inredningsaffär och kände på tygprover. När hon skvallrade över telefonen, halvnaken på terrassen, ett glas iskall Aperol spritz i handen. Nästan alltid de få gångerna hon hade sex med sin make. En kvinna från Europa har kommit till Los Angeles. Med ett enda mål, en enda plan: att klättra. Att lägga staden under sina fötter. Att nå till de vita husen som lyser som prästkragar i Hollywood Hills. Att omvandla sin ungdom till något beständigt. Ett nytt England är en roman om pengar, killar och amerikanska solnedgångar.   VALERIE KYEYUNE BACKSTRÖM är kulturjournalist, bosatt i Stockholm. Hon skriver regelbundet om litteratur och konst för bland annat Expressen och Kunstkritikk. Hon har tidigare varit chefredaktör för tidskriften Bang. Ett nytt England är hennes debutroman.
9789178934836
Välj utgåva
Ett nytt EnglandSvenska - Inbunden
ISBN: 9789178934836
Ett nytt EnglandSvenska - Okänt
ISBN: 9789178934843
Ett nytt EnglandSvenska - Okänt
ISBN: 9789180230612
Intressant, inringande om mänsklighetens fontaneller, om längtan efter att bli bättre och den smärtsamma vetskapen att ingenting någonsin blir bra och blir det bra så håller det inte. Metaforspråket haltar lite, det känns som om viljan att bruka oanvända liknelser kommer före liknelsens faktiskt funktion.