Pojken i källaren : en sann historia om grymhet och tortyr
The boy in the cellar
Bok av Stephen Smith
Stephen Smith är pojken som aldrig fanns.
I tretton år gömde Stephens föräldrar honom i källaren. Han föddes utanför äktenskapet i början av 1960-talet och föräldrarna valde att dölja honom för världen genom att låsa in honom. Den lilla pojkens värld begränsades till ett mörklagt rum med en enkel säng, en naken glödlampa i taket och ett bord. Han svalt och blev slagen. Steve ägnade dagarna åt fantasier om monster i låtsasvärldar, vilket hjälpte honom att förtränga den fysiska smärta och psykologiska tortyr hans brutale far utsatte honom för. Med undantag för några turer till sjukhuset blev Steve kvar i sitt källarfängelse i familjens hus där han berövades dagsljus, hela barndomen, skolgången och all mänsklig närhet - ända tills han blev tonåring. Till slut lyckades han rymma men blev i stället offer för två platser som båda är exempel på de värsta fallen av institutionell misshandel som avslöjats i England: Aston Hall och
St William s Catholic School.
Pojken i källaren är inte bara en grym sann historia om tortyr och utsatthet, utan som också berättar om hur kampen för överlevnad och lycka övervinner allt.
I tretton år gömde Stephans föräldrar honom i källaren. Hans värld begränsades till ett mörklagt rum med en enkel säng, en glödlampa och ett bord. Han utsattes både för svält och misshandel. Dagarna ägnade han åt fantasier, vilket hjälpte honom att förtränga den smärta och tortyr som hans far utsatte hon för. Han blir även offer när han utsätts för övergrepp och misshandel när han sätts på olika instutioner.
Detta är en sann bok och den griper verkligen tag i mig som läsare. Jag blir både ledsen, upprörd, frustrerad och arg över hur man kan behandla sitt egna barn på detta sätt, det är så ofattbart och grymt. Det är mycket som gör mig upprörd med boken; att så många vuxna människor inte gör något, dels så lever hans pappa med fru och hans syskon som vanligt på övervåningen och när de besöker sjukhuset när Stephan bryter armen vid ett antal gånger så reagerar de inte, utan väljer att tro på pappans förklaringar och allt han utsätts för under sin tid på två olika instutioner, det är tragiskt att läsa om allt som Stephan utsätts för under åren. Det här är en stark historia och jag fascineras över Stephans kraft att överleva och ta sig an livet och gå vidare - vilken livsvilja.
Detta är en sann bok och den griper verkligen tag i mig som läsare. Jag blir både ledsen, upprörd, frustrerad och arg över hur man kan behandla sitt egna barn på detta sätt, det är så ofattbart och grymt. Det är mycket som gör mig upprörd med boken; att så många vuxna människor inte gör något, dels så lever hans pappa med fru och hans syskon som vanligt på övervåningen och när de besöker sjukhuset när Stephan bryter armen vid ett antal gånger så reagerar de inte, utan väljer att tro på pappans förklaringar och allt han utsätts för under sin tid på två olika instutioner, det är tragiskt att läsa om allt som Stephan utsätts för under åren. Det här är en stark historia och jag fascineras över Stephans kraft att överleva och ta sig an livet och gå vidare - vilken livsvilja.