Maria Härdner

Efter att ha läst ut boken är jag fortfarande inte klar. Jag vill ha mer! Vill gå innanför huvudet på Hugo och veta hur han tänkte då… varför han inte gjorde mer för att berätta hur han kände. Eller varför vill inte författaren Johanna Hedman låta oss veta mer.
Jag började läsa boken efter sommarens skriverier. Då visste jag att den var haussad och att detta kommer att vara en bok ”alla vill läsa”.
Så, är jag missnöjd? Nä, inte alls utan precis tvärtom! Jag hade direkt kunna slå upp första sidan och börja om. Det är just en sådan bok. Precis som när jag som tonåring läste Klas Östergrens ”Gentlemen” eller Donna Tartts ”Den hemliga historien”. Den där boken man önskar man ännu inte hade börjat läsa… Att man hade den kvar.
Boken handlar om Hugo som kommer till Stockholm för att plugga. Han blir genom sina föräldrar inneboende hos Thoras föräldrars lägenhet i den finare delen av Stockholms innerstad. Här möter han Thora som liksom han själv läser på universitetet och i storyn finns även Thoras före detta pojkvän August. Eller är de fortfarande tillsammans?
Det är dessa tre som blir ”trion”.
Även om de själva nog inte ser sig som det så är det dem och deras vänskap, vardag och tankar som boken handlar om.
Som läsare trollbinds jag av gestaltningarna, tankarna och ungdomslivet som kan vara jobbigt och slitsamt, men som jag själv förstår jag på något sätt längtar tillbaka till, under tiden jag läser. Det är något över det nostalgiska livet med vardagsbekymmer, men ibland även det bekymmerslösa livet som väcker så mycket i läsaren.
Att vara runt 20 år och leta efter meningen med livet. Och att få göra det i Stockholm och i Paris - det är grejen. Ja, snälla läs!