Märkta för livet

I flera år har jag velat läsa Emelie Schepps debut "Märkta för livet", med tanke på hur mycket jag har hört och läst om både boken och om författaren själv. Som helhet var det en spännande berättelse som sög tag i mig nästan direkt och Emelie Schepp lyckas få till intressanta vändningar mot slutet. Fast tyvärr måste jag erkänna att jag blev besviken.

Jag vet att det här är en bagatell, men det är också det som jag hängde upp mig mest på. Vid något tillfälle låter Emelie Schepp åklagaren Jana Berzelius säga "Och jag måste ha något att föra anteckningar på om någon person arresteras i natt". I Sverige existerar inte arrestering. Polisen griper. Åklagaren anhåller. Tingsrätten häktar. Just det är dessutom en ganska enkel sak att kolla upp. Det är nog därför som jag blev så pass besviken som jag blev.

Dessutom upplevde jag inte Jana Berzelius som särskilt seriös - framför allt inte mot slutet. Det berodde inte enbart på att jag inte tyckte om Jana Berzelius som person (hon var för kall och likgiltig för mig). Det var nog hur Emelie Schepp framställde Jana Berzelius i egenskap av åklagare. Jag uppfattade också att det förekom en del juridiska missar och oklarheter. Språket kändes dessutom lite stelt emellanåt.

Den här boken läste vi i min bokcirkel och de andra tjejerna hängde inte upp sig på det jag skrev ovan. 🙂🙃

Jag ser fram emot att läsa nästa del och jag hoppas att jag blir glatt överraskad. För jag vill verkligen tycka om Jana Berzelius.