Som en fjäder i vinden

Bok av Sofia Lundberg
Ny roman av författaren till "Den röda adressboken" som legat på Der Spiegels bestsellerlista i över ett år. Ibland kan en enda dag rymma ett helt liv. "Som en fjäder i vinden" är en berättelse som sjuder av vänskap, kärlek och jazz, och av de där omständigheterna i livet som är så svåra att råda över. Den 12 augusti 2019 får Viola ett oväntat samtal från Lilly, grannflickan som en gång var hennes bästa vän. Nu är de 80 år och Lilly ligger på dödsbädden. De skiljdes åt i ungdomen, men slutade aldrig längta efter varandra. I Sofia Lundbergs varma och hjärtskärande roman får läsaren följa Violas och Lillys livsöden under ett och samma datum, från 1950-talet fram till nutid. När Viola och hennes döttrar till slut tar sig till Paris för att få återse Lilly en sista gång, får hon svaret på den fråga som under många år gnagt i henne.
Viola och Lilly växer upp i grannhusen, och har under hela sin uppväxt sprungit som barn i huset hemma hos varandra, de är varandras bästa vänner och ”låtsassystrar”. Lilly har det fattigt med många syskon medan Viola är enda barnet och har det bättre ställt ekonomiskt. I bokens början händer något som kommer att prägla resten av Lillys och till viss del Violas liv. Händelsen inträffar den 12 augusti, och i boken får man under årens lopp följa just den dagen och vad som händer då.

Vi får följa Viola och Lilly under deras barndom och ungdom, tills en dag när Lilly plötsligt är försvunnen. I boken vävs nutid ihop med dåtid på ett sätt som gör att man inte vill sluta att läsa, utan ”bara ett kapitel till”. Viola stannar kvar i föräldrahemmet i Visby, och i den nutid som utspelas i boken är hon drygt 80 år. Lilly som flytt till Paris med sin bror får vi också följa parallellt, och slutet knyts ihop på ett väldigt fint sätt som inger hopp och värme. Sofia Lundberg har ännu en gång skrivit en fin berättelse där kärlek, relationer och vänskap står i centrum. Boken utspelar sig mestadels på Gotland. Restaurang ”Strykjärnet” som är en central plats i berättelsen har funnits på riktigt, och drevs som ett café av författarens morföräldrar.