Angelica Lindh

American Beauty är en av mina favoritfilmer. Vemodet går rakt in i hjärtat. Man sympatiserar med alla karaktärer. Skådespelarna gör ett starkt jobb. Det är vackert helt enkelt. ❤️

Jag blev intresserad av att läsa mer av författaren efter Klubben för lyckliga slut. Den här berättelsen talade inte lika mycket till mig dock. Men jag uppskattar ändå författarens stuk, att ge oss pusselbit efter pusselbit för att förstå oss på karaktärernas förflutna, nu och framtid. Det är en vemodig resa fram till det varma feelgoodslutet.

Den här filmen är ett klassiskt exempel av kul idé men tråkigt utförande. Tyvärr blir det bara rörigt. Det är så synd när man verkligen vill tycka om en film!

Liv är ett virrvarr av skam, sorg och rädsla. Redan som 22 år gammal styrs hon av hypokondri. Hon känner sig utanför i sin familj, en mor och en syster, som i hennes ögon är normalitet personifierade. Det är en relationsroman om den jobbiga tiden mellan att identifiera sig som ett barn eller som en vuxen - samtidigt som den väldigt öppenhjärtigt tar upp hur vården i Sverige ser ut för personer i Livs sits. Man märker att författaren har använt sig av delar i sitt liv som inspiration vilket gör att det känns genuint. Språket känns lika ungt som huvudpersonen ska vara. Engelska uttryck hit och dit. Man reser tillbaka till att själv vara ung och orolig. Man möter insikten på nytt om att alla har ett trassligt inre liv och är mer än personen man ser utanpå. Det enda jag ser som en nackdel i den här historien är antalet osannolika sammanträffanden som behöver ske för att historien ska röra sig framåt. Kanske att slutet knyts ihop lite hastigt också. Men i det stora hela är det en stark debut för Happy Jankell och jag hoppas att hon fortsätter skriva!

Wordfeud är den enda spelappen på min mobiltelefon, det är spelet som fungerar även för oss som inte klarar av spel på tid och som inte har tålamodet att lära sig en många spelregler. Hittar man motståndare som ligger på samma nivå som en själv så kan det bli hur spännande som helst!

Jag såg fram emot delen om Colin och Penelope, den kändes given ganska snabbt. Men dessa böcker har blivit för mycket kaka på kaka och jag kommer inte orka läsa fler i följetongen just nu. Detta var de karaktärer man har fått lära känna mest och ändå hade historien inte mycket nytt att erbjuda.

Del 3 i familjen Bridgerton är min favorit hittills. Även om själva kärlekshistorien påminner om de tidigare så får vi mer därtill. Vi börjar lära känna familjen och har fått röra oss lite utanför societeten.

Det här är min favoritmix av låtar till Singstar, ett måste på alla förfester. Att sjunga inför en utgång får alla på gott humör - oavsett om det är skönsång eller falskt som satan!

Vänta lite, råkade jag läsa första delen på nytt? En man med problem att binda sig och en förnuftig kvinna som drar ner honom på jorden. Istället för att bearbeta sitt förflutna försöker han ta ut det på henne men i slutändan kommer sanningen fram.

Att läsa boken efter att ha sett serien var inte till bokens fördel. Många gånger är serien gjord scen för scen efter boken. Andra gånger stämmer det inte alls, bland annat de fysiska beskrivningarna. Konstant är dock jämförelsen som sker. Förhoppningsvis blir det annorlunda i nästa bok som man inte har sett material från(tror jag?). Som bok i övrigt är intrigen fångande men beskrivningar känns ofta övertydliga. Mitt betyg är ett helt ok tills vidare.