Det kom för mig i en hast

Bok av Maria Bouroncle
"Plötsligt slår det honom att fönstren inte immat igen som de brukar när hon hänger tvätt inomhus om vintern. Det luktar surt och är förunderligt tyst i huset. 'Var håller ungarna hus?' frågar han men får inget svar. När Artur öppnar dörren till kammaren får han syn på den stora, runda kopparkitteln som står någon meter från tröskeln. Den är till hälften fylld av vatten, resten har runnit ut över golvet. Vattnet i den stora pannan är uppblandat med spyor." Det är en kall påsk, våren 1929. Artur lämnar sin fru och sina tre barn i några timmar för att bege sig ut och hämta ved. När han kommer tillbaka har hans liv slagits i spillror. Berättelsen om Ingeborg Andersson, och vad som hände den där dagen 1929, har tidigare varit en väl förborgad hemlighet. Det tragiska familjeödet återberättas nu av Ingeborg Anderssons systers barnbarn, Maria Bouroncle. Maria Bouroncle, född 1965 i Göteborg, är efter en lång karriär med internationellt biståndsarbete i Helsingfors, Köpenhamn och Washington DC tillbaka i sin hemstad som författare på heltid. "Det kom för mig i en hast: Berättelsen om barnamörderskan Ingeborg Andersson" är hennes debut.
Det kom för mig i en hast, historien om barnamörderskan Ingeborg Andersson av Maria Bouroncle är en roman baserad på en sann historia.

Författaren har gjort ett enormt arbete med att få fram all fakta om Ingeborg! I boken finns brev som hon skrivit hem från fängelset, vilket gör att vi läsare kommer än närmare Ingeborg.

Jag bor i Växjö och har innan dess bott i Vänersborg. Att boken utspelar sig i just dessa städer, gör att det känns väldigt nära. Alla som har varit på Restad i Vänersborg förstår nog vad jag menar... När jag lyssnar på boken tänker jag flera gånger på hur det hade varit och blivit för Ingeborg och hennes familj om hon hade levt idag.

Detta är en väldigt fin roman om Ingeborgs liv, samtidigt som den är en lektion i historia. Rekommenderas varmt!
En riktigt gripande bok. Trodde dock att den skulle handla lite mera om barnen. Skulle velat lära känna barnen lite mera, så saknade det djupet i boken. Att begå det brott hon gjorde är nog ett av det värsta man kan göra, och det sättet det utförs på kan jag inte ens föreställa mig. Det var intressant att få följa Ingeborg i fängelset. Skulle velat haft lite mera miljöbeskrivningar, fick inte riktigt en känsla för omgivningen. En väldigt intressant bok.
Boken är verklighetsbaserad & handlar om författarinnan Marias mormors syster Ingeborg som dränker sina tre små barn i en kopparkittel.
.
Vilken fantastisk bok! Så oerhört tragisk & fruktansvärd men skriven så otroligt fint & med stor värdighet. Jag blev helt tagen från första stund & hade verkligen svårt att sluta läsa. Och när jag inte läste låg mina tankar hos boken & Ingeborg ssmt hennes man Arthur i bakhuvudet mest hela tiden. Orhört gripande historia.
.
Boken inleds med texten av inbjudan till begravningen av de tre barnen Tor, Efraim & Lucia.
Vi får följa händelserna både innan & efter mordet. Hur Ingeborg träffade Arthur & hur lyckliga de var tillsammans.
Stor del av boken handlar om Ingeborg tid på kvinnoföngelset i Växjö & vi får ta del av samtal med läkare, sjuksköterskor & även Arthur som kommer på besök ibland.
Maria har via släktingar även fått tagit del av brev så vi får läsa helt autentiska brev från Ingeborg skrivna på "gammelsvenska".
Jag får känslan av att Ingeborg stundtals sörjer för sitt brott & stundtals är levnadsglad & "sprallig" i sitt sätt att leva efter brottet. Lite att hon inte alltid lever i verkligheten.
Tyvärr får Ingeborg agera försökskanin & prova många olika mediciner som i sin tur gör henne sämre både psykiskt & fysiskt.
.
Boken är väldigt bra skriven & Marias research är fantastisk. Följ hennes instagramsida så får du ta del av hennes resa med massor av bilder & texter om hur boken blev till.
En berättelse om Ingeborg som 1929 dränkte sina och maken Arthurs tre små barn.
Ingeborg led av en svår depression och kunde inte förklara varför detta ohyggliga hände.
Boken handlar om tiden före dådet men även om tiden i häktet och på mentalsjukhuset i Värnersborg.
Ingeborg är syster till författarens mormor. Maria hörde först talas om händelsen i vuxen ålder, det var något som förtigits i släkten.
Mycket bra skriven och en inblick i den svenska mentalvården på 1930-talet.