Christina Wernersson

Detta är del två om poliserna Daniel och Hanna i serien Åremorden.Det är sportlov och ett lik hittas,det är skidåkaren Johan från Duved som en gång i tiden var ett OS-hopp.

Karaktärerna är mycket bra,dialogerna trovärdiga mot bakgrunden av ett snöigt Åre.Utredningen tar fart och några huvudspår finns.Ett av dom riktar sig mot frikyrkoförsamlingen Livets Ljus.

En rad förvecklingar och ända fram till de sista kapitlena trodde jag mig ha listat ut vem mördaren var.Ack vad jag bedrog mig för slutet fick en riktig twist! Hatten av till Viveca Sten som verkligen skrivit en bladvändare de lux!

Hennes språk är bra och har en rytm som gör det lättläst men spänningen ligger suggestivt genom hela historien.Hon låter sina poliser verka utan någon schablonbild,de får vara mänskliga och ha styrkor och svagheter.

Det här är tredje delen i serien Legender från Yddrios.Serien är otroligt välskriven och för varje del har jag tänkt att det här var den bästa!

Shessandra är precis som Lue av arten weloi,deras arbete var främst att hjälpa till med katalogisering till de mer välbärgade invånarna.Shessandra hjälper sin far i yrket men när en hemlig dröm om att bli tempeldanserska.Hon rymmer från sin far och slår följe med en danstrupp.Hon får uppleva vänskap,stora svek och sorger.Hennes dröm för henne genom olika provinser i kejsardömet.

Det jag verkligen gillar med Lupinas böcker är att de är välskrivna och har ett väldigt vackert språk.Rytmen ligger bra och gör boken lättläst.Den här serien har för mig varit bland den bästa fantasy som jag läst på åratal.
Gillar man fantasy så rekomnenderar jag varmt Lupinas böcker.Hon har en bra balans mellan saga och verklighet,det blir inte sockersött men hon låter läsaren få ha en spänning genom läsupplevelsen ända tills den sista stavelsen är läst.Lupina har blivit en ny favoritförfattare för mig!

Det här är del två i Lupinas fantastiska fantasy-serie,legender från Yddrios.
I denna del får vi följa Lue som är av arten weloi.De togs fram av stormästarna som en slags minnesbank.Lue var uppväxt i en koloni och letar efter svar om sin art.Han åker till huvudstaden för att finna dom.Här får vi följa honom genom riktig vänskap,svek från andra men också hans uppriktiga ånger när han sviker människor. Han får ett hårt liv som naiv person till det politiska maktspelet i kejsarpalatset.

Lupina har ett mycket målande språk som gör att man verkligen sugs in från första meningen och bara vill veta hur det går.Hennes karaktärer är ypperliga och dialogerna mästerliga.Det här är verkligen fantasy när den är som bäst! Har ni inte upptäckt Lupinas böcker så rekommenderar jag dom varmt för det är en härlig läsupplevelse som tilltalar själ och hjärta.Hon håller en bra balans mellan saga och verklighet.

Det här är fantasy när den är som bäst.Redan i de första meningarna sögs jag in i berättelsen.Lupina var för mig en ny författare ,hennes språk är målande utan att vara teatraliskt.Det är en bra rytm i språket som gör att man vänder blad efter blad.Miljöerna och karaktärerna känns väldigt trovärdiga.Fantasy kan tendera att bli lite för mycket saga ibland men Lupina håller en bra balans mellan saga och roman.En sak som alltid finns i genren är det onda mot det goda och här är karaktärerna väldigt bra,man känner deras känsloyttringar i allt från osäkerhet till nästan dödlig utmattning.

Huvudpersonen är Disa ,en flicka på väg att bli en ung kvinna.Hennes livsöde korsas med Lue som också är en del av den stora profetian som ska befria landet Aurinma från den onda härskaren.Disa är eldsbäraren som ska finna det femte templet och eldsklotet .Då kan den goda magin flöda igen.

Det jag finner oerhört tilldragande är hur naturen lånar magi till de som tjänar det rätta syftet.

Om man vill komma bort från vår egen världs galenskaper så är det här en utmärkt bok att gå in i.

Det här är fortsättningen på Fina Flickor och Clarys krig.I de två böckerna var det Clarys person som berättade handlingen .I Ärans pris är det hennes man Bruno som är den som berättar och för handlingen framåt.Man bör ha läst de två första delarna för att förstå denna bok då det är tillbakablickar på livet som gift med Clary.

I de två första böckerna blir Bruno rätt obehaglig,narcissistiskt lagd men i Ärans pris får man en liten annan bild av honom.

Boken berättar om hans uppgörelse med livet.Tidsperspektivet är kort ,ett par dagar eftersom han bestämt sig för att ta sig av daga.
Man får hans perspektiv på olika situationer .
Fram stiger ett porträtt av en man med ena benet i brukskulturen och det andra i ett mera småborgerligt perspektiv.En väldigt osäker man i vissa situationer.Hela tiden vilar känslan av att inte passa in och veta hur situationer ska hanteras.

Marianne har ett bra språk,rytmen flyter genom läsningen och hon är bra på att måla upp karaktärer och miljöer.
Boken var lättläst .

Återigen har Alison skrivit en mästerlig roman! Hon skriver på ett sätt som gör att de historiska personerna kliver ur kulissen och får kött och blod.För mig är det en gåta att hon ännu inte blivit översatt till svenska.Hon är en engelsk historiker och en av de mest ansedda Tudor-experterna.

Vem var då Elizabeth of York? Hon var prinsessa från födseln och den som kom att förena de två kungliga grenarna York och Lancaster(War of the roses).Hon blev den första Tudor-drottningen då hon gifte sig med Henry Tudor som blev Henry VII.

De fick sonen Arthur som sågs som den gyllene arvingen,den som skulle återinföra en ny gyllene Arthuriansk era.Som 14-åring gifte han sig med La infanta Catalina(Katharina av Aragonien) och på så sätt blev England ihop med Spanien en världsmakt som få skulle kunna mäta sig med i dåtidens Europa .

Arthur var ett prematurbarn och sjuklig,äktenskapet var precis påbörjat när han dör av någon slags influensa,Katarina insjuknar också men överlever.En orolig tid går ,Katarina blir undersökt för att se om hon fortfarande var oskuld.När det är klargjort blir hon trolovad med den då 11-åriga Henry som sedemera blev den berömda Henry VIII.

Det är lätt att förstå att Elizabeth var en viktig spelbricka i dåtidens Europeiska politik.Hon blev anmoder till varje engelsk monark sedan 1509,varje skotsk monark sedan 1513(Dottern Katherine blev bortgift med skotska kungen James) och varje Brittisk monark sedan 1603!

Livet för Elizabeth var turbulent,dels under inbördeskriget War of the roses men också eftersom två av hennes bröder blev mördade och en del personer dök upp under hennes drottningtid och hävdade att de var hennes bror.

Är man intresserad av Tudor-eran så är denna bok ett måste för det är med Elizabeth den eran börjar.

Alisons böcker är lättlästa och med gedigen research.

Flickan med en lapp om halsen är en fristående fortsättning på boken Det kom för mig i en hast. I fortsättningen får vi följa Arthur som var gift med barnamörderskan Ingegerd,nu är de skiljda och Arthur är omgift med Maria.De har inte fått några barn men de har en fosterson och de bestämmer sig för att hjälpa ett finskt krigsbarn.Till gården kommer Hilja från finska Karelen.

Vi får följa livet på gården främst genom Hiljas
ögon. Snart förstår hon att det finns en familjehemlighet som hör ihop med den konstiga tanten som de möter ibland vid affären och på byvägen.

Hemligheten om Ingeborg ligger som ett tungt täcke genom hela berättelsen och via fotografier och gamla tidningsurklipp nystar hon upp historien.Det är främst en berättelse om hur det var att som finskt barn komma till Sverige under ett brinnande krig.Det är sorg över det som hon tvingats lämna men också om vänskapsband som knyts och att få en trygg punkt när omvärlden är oviss.Ett tidsdokument i nutidshistoria som känns som viktigt då det fortfarande kommer ensamma barn till Sverige.En berättelse som visar på vad som är viktigt för att kunna bli en del av samhället .

Efter två år i Sverige och när det blivit fred blir Hilja hemskickad till Finland,återigen rycks hon upp från familj och vänner.Hilja återvänder dock till Sverige och Arthur och Maria.Hon gifter sig med en svensk och förblev bosatt i närheten av Arthur och Maria.

Maria Bouroncle har ett vackert språk även när det är sorgliga saker som beskrivs.Hon är bra på miljöbeskrivningar och karaktärer.

En sann och väldigt sorglig historia.Maria har pusslat ihop historian om hennes mormors syster Ingeborg.

Ingeborg dränkte en dag sina tre barn,Tor,Efraim och Lucia i bykkaret.Vilken diagnos hon led av fick man aldrig svaret på men min tolkning efter att ha läst boken är en kombination av förlissningsdepression och bipolaritet Detta hände 1929 och då visste man inte så mycket om psykisk ohälsa.

I boken får vi följa Ingeborgs liv i fängelset och mentalsjukhuset.Hon känns som en väldigt skör person men också väldigt ensam.När hon får vara ifred i sin egen lilla bubbla är hon rätt tillfreds med livet men när krav ställs på henne brister det.

Maria målar upp sina släktingar på ett levande sätt,Ingeborgs skörhet,Arturs uppgivenhet känns väl.Även fängelsepersonal och sjukpersonal är bra beskrivna.Marias språk är målande ,man ser miljöerna framför sig likväl som man känner dofterna i de olika miljöbeskrivningarna.Samtidigt som berättelsen är väldigt sorglig så finns det ändå något vackert i den.Den blir också ett tidsdokument över hur psykisk ohälsa sågs på för cirka hundra år sedan.

En bra deckare med ett bra tempo som driver läsaren vidare i läsningen.Språket är bra och förmedlar hela känsloregistret.Karaktärerna känns trovärdiga och det gör även miljöbeskrivningarna.

Handlingen utspelar sig i Åre kring Lucia och fram till julhelgen.En ung tjej försvinner från en luciavaka och hittas i en av skidliftarna iförd sina underkläder.

Daniel Lindskog får ärendet på sitt bord och tillsammans med Hanna Ahlander nystas mordhistorien upp .En del sidospår får slopas innan de ringar in den slutliga mördaren.

Viveca målar fram mänskliga poliser utan schablonstenciler.De får både vara hårdföra och mänskliga.Boken är en bra underhållning som jag tycker är vassare än Sarenbrandt och Emelie Schepp.Dock når hon inte ända fram till Pascal Engmans storslagenhet men klart läsvärd.

Mari Jungstedt har skrivit en rad böcker om Visby och polisen Anders Knutas.Även om en del är samma karaktärer som dyker upp i bok efter bok så blir jag inte uttråkad eller tycker att hennes böcker är repetetiva.Mari håller spänningen på topp från första till sista sidan.

Den här boken handlar om mordet på två unga pojkar samt en musei-intendent, vad är det som binder ihop morden och varför var det just dessa tre som föll offer för mördaren?
Det handlar också om hur ett samlande av artefakter kan bli viktigare än livet själv.Samtidigt är det också relationen mellan Anders och Karin,deras problem blir att de blivit gravida och rädslan över att vara för gammal för att skaffa ett barn till.Vad ska barn och barnbarn säga?

Miljön är Gotland,vindpinade ytor,kalksten ,raukar och ett hav som går från helt stilla till stormpiskade vågor.Mari har ett bra flyt i språket och det är en lättläst rytm.Karaktärerna känns trovärdiga och likaså dialogerna.Hennes språk har ett tempo som gör att man vill veta vad som händer och dessurom knyter hon alltid ihop trådarna på ett snyggt sätt.Det är inte konstigt att Jungstedt är i toppskiktet av svenska deckarförfattare!