Christina Wernersson

I denna bok får vi följa pigan Bodil Edwinsdotter.Hon lever ett hårt liv på den lilla gården Stockarum.

På gården bor familjen Andersson,Petter och Sara med sönerna Eskil och Jon samt dottern Ina.

Bodils liv får många törnar,hon blir gift med sonen Eskil efter en våldtäkt.Hon rymmer,lever ett tag med ett kringresande gycklarsällskap och till slut hamnar hon hos Madame Winge och hennes mamseller i Stockholm som piga.

Det jag tyckte om i den här boken var dels det kvinnliga perspektivet,det som vi ser som självklara rättigheter idag är långt ifrån det liv Bodil har i boken.En kvinna hade antingen en förmyndare eller make som bestämde om livet.Även prästerskapet kunde bestämma.

Språkbruket är bra och boken har en bra rytm,själv sögs jag in i berättelsen och ville verkligen veta vad som hände i Bodils liv.

Historien känns äkta likväl som persongalleriet.

En bok som utspelar sig under 2a världskriget.
Storyn är bra ,ibland lite förutsägbar men ändå ok.

Boken handlar om barnmorskan Anke som hamnar i koncentrationsläger pga politiska åsikter.Hennes liv tar henne igenom alla slags förlossningar,i lägret är det knappa omständigheter och många barn dör efter förlossning.

En dag blir hon kallad av Magda Goebbels för att bli Eva Brauns barnmorska,Anke har inget val.Hennes liv förbättras gentemot det liv som var i lägret.

Det här är en bok om moraliska tvister,en del saker funderar jag över och undrar hur man själv skulle ha agerat.Inget är svartvitt men jag håller med Anke i att ett ofött barn är oskyldigt!
slutet blir lite abrupt och känns lite som att författaren inte tänkt igenom slutet lika mycket som boken i sig fram till att Eva Braun föder sitt barn.Hade slutet varit annorlunda hade det blivit ett bättre betyg.

Det här är fortsättningen på Fina Flickor och berättelsen om Clarys liv.

Marianne har porträtterat en trovärdig karaktär och hur det var att vara kvinna under tiden före och under andra världskriget.De rättigheter vi tar för givna idag var inte så självklara under denna period.

Clary har i denna bok nyligen gift sig med Bruno.Ett äktenskap som man redan i Fina Flickor förstod inte skulle bli lätt,hon får kämpa både mot hans alkoholintag och våldsamma sidor.Bruno försöker ändra på sitt liv,går med i Föreningen som hjälper honom mot alkoholens demoner men där finns idealen som delade världen.De nazistiska inslagen i Föreningen chockar Clary .

De får en dotter,Ulrika och det blir en kamp för att leva ett bra familjeliv.I och med den tid boken utspelar sig inunder dyker historian upp som bakgrund,politiska namn som vi känner till ifrån både svensk och utländsk historia.En person som dyker upp är sol-och-våraren Raskenstam.

Clarys liv har stunder av lycka och harmoni men det blir också mycket sorg.Marianne skriver så att hela känsloregistret är med,jag har gråtit och våndats ihop med Clary och Bruno.

Boken tycker jag har samma anda som TV-serien Vår tid är nu,gillade man den är Mariannes böcker rätt att läsa!Redan från första sidan sögs jag in i berättelsen och man vill verkligen veta hur det går för karaktärerna.
Att livet var en kamp under krigsåren berodde ju inte bara på äktenskap,det var uppfinningsrikedom för att ha något att äta,kunna transportera sig och att helt enkelt överleva.Frågan om Sveriges neutralitet beskrivs också.

Är man historieintresserad men också tycker om välskrivna berättelser så kan jag varmt rekommendera båda böckerna!

En bra bok där tre killar som länge varit vänner bestämmer sig för återigen en resa till Rio de Janeiro.

Boken är inspirerad av alla Jans resor till Rio,en del är självupplevt,annat är berättat av andra personer och en del är bara fiktivt.

Det som jag verkligen gillar med boken är det poetiska språket,det märks att författaren kan sin stad och kulturen där.

Det är vackra landskapsvyer som målas upp och man känner den dallrande värmen,lukterna från olika miljöer .Man får även lära sig lite portugisiska då han ibland använder uttryck som även är översatta till svenska.

Killarna är inga supermachos utan lite sökande och får vara lite sköra.Det är en berättelse om vänskap och det är en bok som stannar i mitt hjärta.

En välskriven bok med en historia som känns äkta,tankarna går till att med den kvinnosyn som var innan 2a världskriget är den som min mammas generation växte upp med.
En kvinna skulle sköta hem och barn och det var mannen som skulle förvärvsarbeta.

Huvudpersonerna i boken är Clary som kommer från en medelklassfamilj och Bruno som är arbetarklass.Deras vägar möts på en dans på Folkets Hus.De blir förälskade och deras relation är inte alltid lätt.Clarys familj är inte stormförtjusta i Bruno så hon får verkligen kämpa för att relationen ska bli godkänd.

Vissa krockar blir det mellan Clary och Bruno,det sexuella är en kamp mot vad sim anses vara rätt mot känslor som flammar.Clary vill inte vara en hemmafru utan vill ha ett arbete.Hon blir sömmerska och utför arbetet väl.När en fnurra på tråden uppstår mellan de unga tu tar hon tjänst som hembiträde i Stockholm där även hennes syster Maud finns.
Bruno och Clary hittar tillbaka till varandra och gifter sig,de lever sitt liv i småstaden där hon är uppvuxen.

Boken ger ett bra porträtt om hur livet var under mellankrigstiden,det är toppar och dalar .Jag ser fram emot att läsa del två och tre om Clary och hennes liv.En välskriven bok som öppnar tankegångar om vad som både var bättre och sämre förr kontra emot idag.

Det jag tyckte om med den här boken var framföralkt spspråkbruket,det finns en poetisk klang framförallt i miljöbeskrivningarna.
Persongalleriet är mustigt,allt från sköra människor till riktigt råbarkade individer.
Huvudpersonen Maria Kallio,polis, är för en gångs skull inte en machopolis.Hon får vara lite skör och sökande vilket är uppfriskande mot alla andra poliskvinnor som måste vara stenhårda.

Berättelsen utspelar sig till stor del på kursgården Rosberga och dess adepter samt människor runt omkring dom.Det är juletid och innehavaren Elina Rosberg dör ,först ser det ut som ett självmord eller olyckshändelse.Hennes död har med hennes förflutna att göra och det som utspelade sig i tonåren slår nu tillbaka.Aira Rosberg,Elinas moster är också en huvudperson som varit delaktig i det som utspelades för många år sedan.
Maria nystar upp fallet.

Ibland blir det lite för många lösa trådar som inte riktigt binds ihop men i det stora hela en hyfsad underhållning.

En serie som haft stort inflytande för intresset om vikingar.Serien börjar med familjen och vänner omkring Ragnar Lothbrok och hans bror Rollo .
Serien beskriver bra hur livet kan ha sett ut ,både som ett folk med stark gemenskap kring odlande och med djur.Den beskriver också fighter med olika klaner som styrdes av en jarl,ibland familjefejder men också för att utvidga sitt eget territorium.
Vi får också följa med på vikingatåg till främmande kontinenter där syftet både var handelsfärder men också rena plundringståg.

Ett mustigt galleri av personligheter .

En sjukskriven polis,Hanna,får av sin kollega låna en stuga i Smålands skogar.
Hon är sjukskriven efter att ha skjutit en person vid ett tillslag,sorgen efter det och uppbrott från sambon Johan.

I stugan finner hon ett stilla lugn ,en katt och en spirande vänskap med en äldre man som varit god vän med Gertrud som varit ägarinnan till huset hon befinner sig i.

Hon får höra historien om ett ungt par som bara en dag försvann från bygden.Hanna börjar nysta i försvinnandet och får då även delar av Gertruds liv uppnystat.

Det är en mordgåta men även en resa i det inre,att hitta sig själv bland skärvorna när man gått sönder.En resa om att läka sig själv och tillåta sig att bli hel igen.

Det är ett persongalleri av varma människor som befinner sig i en bygemenskap även om det kanske är i utkanten av den.Där finns skvaller som det alltid finns i större utsträckning i ett mindre samhälle,och hur sådant påverkar i både gott och ont.

Slutet var lite oväntat men kanske också för att det ska finnas en öppning för en uppföljare.

En feelgood-bok utan att vara rosaskimrande klistrig som jag oftast tycker att genren är.
Solveig är en ny författare för mig och jag hoppas hon fortsätter skriva mer för vuxna då hon tidigare skrivit för ungdomar.

Ett bra språkbruk som målar upp dofter och känslor och personer man känner med!

Mona var för mig ett blankt papper men blev nyfiken på boken då jag är bekant med Anna Von Koch som har skrivit boken.Hon har flera gånger träffat Mona och henbes två närmaste vänner Prinsessan Birgitta och Barbro"Lill-Babs Svensson.

Det är ett varmt porträtt som målas upp både av Mona men också hennes make ,hockey-legenden Sven Tumba.Anna har gjort Mona tillgänglig även för den som inte vet något om henne.

Hon föddes i en priviligierad familj som umgicks med toppskiktet av dåtidens kändisar i Sverige.Dock var hon inte bortskämd utan fick lära sig tidigt att jobba för att få något speciellt.

Monas liv har också kantats av sorg,cancern tog flera familjemedlemmar och nära vänner.Hennes syster Maud som hon stog nära dog i Paris,om det var mord eller en olycka är fortfarande en gåta.

Genom idrotten blev både Sven eller som Mona kallade honom "Nenne" kända.Inte bara genom Svens hockey-karriär utan inom golfen där de fick många vänner. De utnyttjade kändisskapet till något positivt,stipendier för handikappsidrott och byggde en skola i SydAfrika i närheten av Durban.

Utan Nenne hade nog inte golfen blivit en sport tillgänglig för alla men han åstadkom det.
Mona har arbetat mycket inom golfförbund och hjälpt till på det sättet.

Idag bor Mona själv efter Nennes död för ca nio år sedan.Hon för själv en kamp mot cancer nu

Det jag saknade i boken är mer miljöbeskrivningar,de reste världen runt och på grund av det blir det ibland lite endimensionellt.Anna har en bakgrund som journalist på Svensk Damtidning och researcher för Malou efter tio bland annat.Språket är lättilgängligt och det är en lättläst bok.

En omtumlande bok om Vitold Pilecki som frivilligt gick in i Auschwitz för att kunna rapportera om vad som hände i lägret.

En bok som är jobbigt mentalt att läsa men värt det.Här får man uppleva allt som hände,vedervärdiga fasor men också hoppet i kamratskapet som blev.De såg efter varandra i de mest hopplösa ögonblick.

Vitold sände via motståndsrörelsen rapporter om vad som skedde,tyvärr ansågs hans rapporter som något omöjligt ,att sådant inte kunde ske!

De allierade mot Tyskland svek dom ,Vitold flydde från Auschwitz efter att ha hjälpt ett antal människor att fly.Han byggde upp en motståndsrörelse i lägret. Det ledde till ett brödraskap som tog hand om varandra där ondska och hopplöshet var vardag.

Väl värd att läsa!