Jag blev Stockholmssyndromet

Kristin Enmark
När statsministern Olof Palme frågade om det inte skulle kännas skönt att dö på sin post blev Kristin först förbannad, sedan blev hon rädd. Men det som sommaren 1973 blev känt som Norrmalmstorgsdramat fick mot alla odds ett lyckligt slut. Kristin Enmark, då 23 år, överlevde. Polisens psykologer sa efteråt att hon var sjuk när hon insett att det största reella hotet kom från polisen, att hon gjort fel när hon gjort allt för att överleva. Man uppfann Stockholmssyndromet", en diagnos lika kvinnoföraktande och felaktig som tanken att kvinnor som misshandlas och dödas i sina förhållanden har sig själva att skylla. I Jag blev Stockholmssyndromet berättar Kristin Enmark om skräcken i valvet, skuldkänslorna efteråt och om sitt intensiva kärleksförhållande med Clark Olofsson, den unge bankrånare som polisen förde till banken för att förhandla med rånaren som tagit gisslan. Den enda person hon anser försökte skydda henne. Dygnen i bankvalvet förändrade Kristins liv.
Den här boken ger läsaren en genomgående upplevelse och beskrivning av rånet på Norrmalmstorg. Man får följa Kristin Enmark före, under och efter de avgörande dagarna. Stockholmssyndromet, ett sätt att skuldbelägga offren?
Man får följa Kristins liv från liten till händelsen som föralltid ändrade hennes liv.
Spännande att läsa om det välkända rånet. Och o Stockholmssyndromet ur hon som fick dettas synvinkel. Det man läser i tidningar eller liknande blir inte samma sak som att läsa det direkt från den utsatta. Jag blev en hel del chockad över Palmes uttalande till denna kvinnan när de talade i telefonen & det som mörkades. Jag hade en bild hur det var men efter att ha läst denna så fick jag en helt annan uppfattning om det.