Mamma sa att jag inte fick berätta : den sanna historien om en liten pojkes mörka hemlighet

Mommy Told Me Not To Tell Pb
Cathy Glass

Sjuårige Reece har på några få veckor redan avverkat fyra olika fosterhem, när han kommer hem till Cathy. Pojken är utåtagerande och trots sin låga ålder har han blivit avstängd från skolor och återkommande bytt fosterhem. Cathy försöker finna svaren på pojkens onormala beteende, men får svaret att pojken inte får berätta för sin mamma. Boken bjuder på nervkittlande spänning baserad på en sann historia.

I den här boken får läsaren följa sjuårige Reece och Cathy Glass. Cathy och hennes familj är familjehem. Det betyder att de tar emot barn som av någon anledning inte kan eller ska bo hemma i sina vanliga familjer. Hos Cathy får de en tillvaro som liknar en normal uppväxt med syskon, fritid och regler.

När det gäller Reece är han sju år gammal. Han har under fyra veckor varit placerad i lika många olika fosterhem. Det finns helt enkelt ingen som kan hantera honom. Han kallas för Hajen, och det kanske inte är så konstigt eftersom att han gillar att bitas. Reece har rykte om sig att vara våldsam, att han är svår att nå och han har dessutom blivit avstängd från flera skolor. Hans biologiska mamma är inte helt med på noterna och har även hon visat sig vara aggressiv mot bland annat andra fosterföräldrar. Cathy blir tillfrågad om hon kan tänka sig att försöka ta hand om Reece, och det gör hon också. Exakt hur Reece är får hon dock inte veta och hon får inte heller reda på speciellt mycket om vad det är som egentligen skett. Då familjen varit registrerad på flera olika socialkontor ska det också visa sig svårt att få reda på allt om Reece. Det som Cathy till slut får reda på är att hans syster misstänks ha utsatts för sexuella övergrepp, men om Reece blivit utsatt vet ingen.

Cathy och hennes familj inser snart att de kanske tagit sig vatten över huvudet. Men ska de klara av Reece och ska det bli någon ordning på honom?

Vad jag tycker om boken
I den här boken berättas en verklig händelse, dock med figurerade namn och platser. Man blir som läsare berörd och det är lätt att känna sig hjälplös inför hur familjehemsplacerade barn behandlas och om hur de hamnar mellan stolarna. En regel som ska skydda, kan i lika många fall vara den regel som skadar individen mest.

När man läser väcks många tankar och det här är kanske inte en bok man sträckläser, just för att den är relativt tung och man kan behöva tänka efter lite under tiden. Det är inte svårt att inse att personer som själva varit utsatta för det boken handlar om nog kan känna igen sig mycket i det som skrivs. Trots att boken inte tar upp exakta detaljer finns det partier som är både upprörande och frustrerande.