Pälsjägare

Bok av Boel Gerell

Fyra kvinnor och fyra olika historier är huvudfokuset i Pälsjägare. Det handlar om att försöka finna lyckan trots att vardagslivet och verkligheten sätter upp hinder på vägen. Vad händer när man tvingas möta sitt förflutna och ens stryka prövas? Med ett poetiskt och humoristiskt språk skildras kraven från vardagslivet och jakten på ett bättre liv.

Eskalerande bra noveller som kryper under huden.

Pälsjägare, vars författare var min fantastiska handledare på Lunds universitets författarskola, är en novellsamling om fyra kvinnor i olika åldrar som bär på längtan efter trygghet, eller kanske kärlek och som på grund av detta hamnar i situationer som tangerar det mörka. Bea är ung och faller för ett svin, Anja är ensamstående mamma och nyanställd på universitetet och måste tampas med nedskärningar och en obehaglig elev. Kvinnan i den sista novellen kämpar mot en hämmande stamning och ger sig in i ett händelseförlopp hon inte riktigt hade förväntat sig för att göra de två sönerna glade under de sista dagarna på sommarlovet.

Jag fastnar redan under första novellen för Gerells korta, koncisa språk och humoristiska formuleringar som jag stundvis måste läsa högt för min man:

"I nästa ögonblick rätar han upp sig och händerna glider nerför hennes höfter och börjar med energiska tag massera hennes skinkor.
- Hallå...! Lägg av!
- Kom igen...
Hans läppar närmar sig sökande och hon vrider undan ansiktet. Istället träffar han halsen och blir kvar där och glider upp mot örat som en vilsekommen skogssnigel medan musiken pumpa (...)"

Jag läser vidare men intresset skärps i och med den tredje novellen som är ännu lite skarpare än de två första, dan läser jag blixtsnabbt, kanske eftersom karaktärerna är så träffande. Och snäppet bättre ändå är den sista novellen där jag lider med huvudkaraktären i varje vändning och när jag slår igen boken kan jag inte låta bli att rysa.