Dödens saga, #1

Saknad

Bok av Tess Williamsson
I en värld där Döden otåligt väntar, där gudar vandrar bland människor och där demoner skymmer solens ljus söker den trolösa feuden Eilan efter ett mycket speciellt barn som försvunnit. Med sig på resan har hon Hope, en prästinna i Zanixs tjänst, Aluinn, vars hår skiftar blått i visst ljus och Taloch, som kan få passionen att flamma upp med bara en blick. En dag möter Eilan en man i skogen. En man hon inte kan glömma, trots deras korta möte, som alltid verkar finnas där när hon behöver honom men som de andra i sällskapet räds. Eilan kan svära på att solen skiner starkare, elden brinner hetare och vattnet i sjöarna är varmare än det borde vara ... Följ med Eilan och Hope i jakten på det saknade barnet.
Det här är en bok med en spännande tanke att gudarna som styr över olika delar av världen och har olika kunskaper om dem vandrar runt bland alla andra. Enda skillnaden är att de är odödliga (men kan ändå skada sig svårt). Att placera en av människorna som verkligen inte tror på gudar mitt bland dem skapar en rolig dynamik och den hade faktiskt kunnat få ta mer plats. Nu nämns den ofta men det hade man kunnat göra mer med faktiskt.

Bokens värld är riktigt spännande och även om den i vissa delar påminner lite om, tänker jag, medeltiden (?) så finns det många andra aspekter med den som är annorlunda. För här är länder som ligger precis bredvid varandra oerhört olika. Inte bara i vad man tror men hur man är och vad man har för seder. För mig blir det lite mycket. Jag vill gilla denna så hemskt mycket och mycket i den tycker jag är riktigt bra och spännande men jag kommer inte ifrån känslan att boken hade vunnit på att vara uppdelad i tre böcker (eller i alla fall två) istället för att vara en stor och att istället utveckla varje del av den boken mer utifrån de ställen de kommer till.

Klickade inte helt med boken men fängslades världen och sagan!
Den här boken var så otroligt svårt att ge betyg till, jag gillade den men samtidigt var det något som inte klickade hos mig.

Jag tror det beror på att allt hände så himla snabbt. Jag som älskar att det tar lite tid att det bygger upp saker för att riktigt lära känna karaktärerna och känslan man får när något väl skiter sig. Tyvärr blev det inte så i den här boken för det blev bara händelse efter händelse att ibland kändes det som jag tappade bort mig eller inte hängde med.

FAST jag måste säga att det som hände i boken var bland det bättre jag har läst, hade bara hoppats att en del saker skulle fått mer tid att få utvecklas innan nästa grej hände. Måste dock tillägga att jag är ingen rollspelare, och jag förstår att det är sådant som händer i ett rollspel med snabba händelser och nu vet jag att det inte är för mig. Jag vill vara där när känslorna utvecklas sakta men säkert så jag förstår pensionen mellan alla olika karaktärer, jag vill vara där och gråta och få mitt hjärta krossat.

Hade gärna att den här boken hade varit uppdelat i fler delar och på så sätt kunnat utveckla en del scenarios som är så viktig i historien. Jag hade lätt läst varje del, även om varje bok var en tegelsten som denna (jag lovar tegelsten är något bra!). Men det menar jag att jag skulle kunna vara fast i denna värld hur länge som helst och Tess Williamsson vackra och unika språk.

Ser fram emot nästa del i serien, för det slutet var verkligen chockade.