100 år med Lenni och Margot

The One Hundred Years of Lenni and Margot
Bok av Marianne Cronin
Engelsk underhållning när den är som allra bäst - en smart, rolig och sorglig roman om livets stora frågor. Livet är kort. Ingen vet det bättre än 17-åriga Lenni som bor på en terminalvårdsavdelning på Glasgows sjukhus. När hon går med i en konstterapigrupp träffar hon Margot, en rebellisk åttiotreåring från avdelningen bredvid. I väntan på det oundvikliga bestämmer de sig för ett gemensamt projekt: tillsammans ska de måla etthundra tavlor, en för varje år som de levt. Genom att gestalta och dela med sig av sina livsberättelser kommer de allt närmare varandra och Lenni inser vilken gåva livet kan vara även när det håller på att tas ifrån oss.
4 utgåvor
Välj utgåva
The one hundred years of lenni and margotEngelska - Pocket
ISBN: 9780857527202
100 år med Lenni och MargotSvenska - Inbunden
ISBN: 9789180060899
100 år med Lenni och MargotSvenska - E-bok
ISBN: 9789180060905
100 år med Lenni och MargotSvenska - Ljudbok
ISBN: 9789180062091
Dagen efter att min hundraåriga mormor somnade in 85 mil från mig ramlade den här boken ner i min brevlåda. Eftersom jag visste, utifrån vad jag fått berättat för mig, att det var en väldigt sorglig bok blev min första reaktion att ställa in den i bokhyllan för att vänta på ett tillfälle när jag inte var lika trasig själsligt, för var det någonting jag inte skulle klara av att läsa i den stunden så var det något sorgligt. Och för att det på något sätt kändes så talande att den sorgliga boken som jag inte klarade av att läsa när min hundraåriga mormor inte längre fanns, hette något med hundra år.

I dagarna har jag varit på begravning, tagit ett stort farväl av någon som alltid funnits vid min sida under hela livet, trots att vi bodde långt ifrån varandra på slutet. Med hjälp av modern teknologi (som hon inte kunde sluta benämna som fantastisk), sågs vi ändå relativt ofta via Messenger-samtal, och jag kände att jag hade möjlighet att plocka upp den här sorgliga boken för att kanske kunna få gråta åt något annat. En av de första böckerna jag ens tänkte på att läsa efter att hon dött.

Som jag har fått skratta och gråta, rakt igenom. Och vilken himla tur att jag väntade. För den här boken har trasat sönder mig på riktigt och fått mig att gapskratta rakt igenom, även medan tårarna rann längs kinderna. Samtidigt andas den hopp och får mig att vilja ha ett händelserikt liv som Margot, med Lennis personlighet. Och kanske berörs jag extra mycket på grund av att åldersskillnaden mellan Margot och Lenni är precis lika stor som mellan mig och mormor, och kärleken som växer fram dem emellan påminner mig om den relation som vi hade med varandra.

17-åriga Lenni är dödssjuk, i en sjukdom vi aldrig får veta namnet på, och ligger inlagd på Majavdelningen i väntan på att allt ska ta slut. Ändå är hon en av de mest livskraftiga karaktärerna jag någonsin har läst om och jag älskar att följa hennes upptåg och totalt okonstlade sätt att vara. Av en ren slump stöter hon på 83-åriga Margot och när de också hamnar i samma konstgrupp i det nya konstrummet på sjukhuset, bestämmer de sig för att måla 100 tavlor tillsammans, en för varje år de har levt. Medan de målar berättar Margot sin livshistoria för Lenni och blir på så sätt en huvudperson mer från dåtiden. I nutiden är det Lenni vi får följa, på hennes sjukhuseskapader där hon gör ett större i livet hos personer än hon trodde att hon kunde göra.

Jag älskar Lenni. Hon är ifrågasättande, rak, ärlig och samtidigt ibland ganska otrevlig och självisk på ett sådant sätt som oftast bara fungerar när man är ganska ung. Margot och hennes livshistoria är fantastisk och jag älskar att Cronin får med både att gifta sig, skilja sig, bli kär i en av samma kön, gifta om sig, bli någon annan och även alzheimers och barnadödlighet i samma berättelse utan att det känns krystat eller för mycket. Är också mycket förtjust i sjukhusprästen Arthur, och hans änglalika tålamod är utöver det vanliga. Kan det säljas i pillerform så att jag också kan få lite av det, tack?

Språkligt fungerar den alldeles utmärkt och jag är också sugen på att läsa den på originalspråk bara för att se om Lennis uttryckssätt är ännu mer direkt då. Det jag tycker gör att allt fungerar så väldigt bra är att Lenni är svensk, och alltså känns inte svenskheten i texten så konstig (förutom när hon plötsligt måste översätta mellan svenska och engelska, men eftersom jag också vet att boken inte utspelar sig i Sverige så blir det bara en snabb förvirring).

Måste också säga att omslaget av Robin Bilardello är mycket vackert och passar fint med bokens allmänna känsla och innehåll.

Jag ser fram emot att läsa och bli betagen av Cronins framtida verk. Det är en debut utöver det vanliga och kommer att stanna kvar hos mig länge.
En läsupplevelse som bjöd på starka karaktärer vars livsberättelse berörde på djupet. Kan varmt rekommendera den här boken!

Det här var en bok som verkligen tilltalade mig direkt när jag fick höras talas om den. När jag sedan började läsa på mer om den så blev jag mer och mer intresserad! Nu är den utläst och jag kan lova att jag inte blev besviken!

Vi får träffa Lenni som är 17 år gammal (hon håller i berättartråden genom stora delar av boken); vi får även träffa Margot som är 83 år gammal. Genom sin korta men intensiva vänskap återberättar de sina liv för varandra. Margots något mer omfattande då hennes varit betydligt längre än Lennis.

De två karaktärernas levnadsöden berör på djupet då deras liv återberättas i slutet av två händelserika liv. Deras resa berör många av människorna runt omkring och vissa saker som de berättar berör mig som läsare lite extra.

Jag skulle så gärna vilja veta vad som hände efteråt och vad som hände med människorna som blev kvar; för trots att det var Margot och Lenni som var huvudkaraktärerna så fanns det flera människor som berör på sitt sätt; den Nya sköterskan och Fader Arthur för att bara nämna två.

Det här är en bok jag varmt kan rekommendera!