The Last Children of Tokyo
Kentoshi
Bok av Yoko Tawada
Yoshiro thinks he might never die. A hundred years old and counting, he is one of Japan's many 'old-elderly'; men and women who remember a time before the air and the sea were poisoned, before terrible catastrophe promted Japan to shut itself off from the rest of the world. He may live for decades yet, but he knows his beloved great-grandson - born frail and prone to sickness - might not survive to adulthood. Day after day, it takes all of Yoshiro's sagacity to keep Mumei alive. As hopes for Japan's youngest generation fade, a secretive organisation embarks on an audacious plan to find a cure - might Yoshiro's great-grandson be the key to saving the last children of Tokyo?
Japan i en dystopisk framtid där gränserna är stängda och utländska ord är förbjudna.
Vi får följa Mumei och hans gammelmorfar i en samtid där de gamla är starka och nästintill odödliga och där barnen är sjuka och svaga. Sändebudet är knappt 200 sidor och rymmer så mycket och så lite på samma gång.
Det rörs vid många intressanta aspekter men väldigt få av dem fördjupas. Romanen hade utan problem mått lite bra av att dels vara lite längre och dels att ha kapitelindelning.
Ser fram emot att läsa mer av Tawada, tyckte trots allt om att befinna mig i den här världen.
Vi får följa Mumei och hans gammelmorfar i en samtid där de gamla är starka och nästintill odödliga och där barnen är sjuka och svaga. Sändebudet är knappt 200 sidor och rymmer så mycket och så lite på samma gång.
Det rörs vid många intressanta aspekter men väldigt få av dem fördjupas. Romanen hade utan problem mått lite bra av att dels vara lite längre och dels att ha kapitelindelning.
Ser fram emot att läsa mer av Tawada, tyckte trots allt om att befinna mig i den här världen.
En för mig ny japansk författare som skriver något så speciellt som en dystopi i positiv anda, helt oväntat för mig.