Sändebudet

The Last Children of Tokyo
Bok av Yoko Tawada
VINNARE AV EN NATIONAL BOOK AWARD I en närliggande framtid, i efterdyningarna av en stor katastrof, har Japan isolerat sig från omvärlden. Barnen är så svaga att de knappt kan gå, medan de äldre tycks odödliga. Här lever pojken Mumei med sin gammelmorfar Yoshiro. Mumei är sjuklig och svag, men ändå omgivningens ljus och hopp. Sändebudet är en utochinvänd dystopi, oväntat rolig och optimistisk. Det är en roman som ingen annan än Yoko Tawada som av New York Times hyllats f ör sin »magnifika märklighet« hade kunnat skriva. Yoko Tawada f öddes i Tokyo 1960 men bor sedan 80-talet i Tyskland. Hon skriver på både japanska och tyska och har tilldelats flera av de båda länderna största litteraturpriser. För Sändebudet emot tog hon 2019 det prestigefulla National Book Award i USA, f ör årets översatta roman. I intervjuer har hon sagt att idén till Sändebudet föddes efter den stora kärnkraftsolyckan i Fukushima. Flera av Tawadas böcker är utgivna på svenska, senast En isbjörns memoarer (2019). Yoshiro f örsjönk i tystnad. När hanf örsökte tänka sig tiden efter sin egen död då Mumei måste fortsätta att leva vidare, stötte han alltid emot en mur. Det existerade inte något sådant som tiden efter hans död. Han och andra åldringar hade fått odödliga kroppar och påtvingades den fasansfulla bördan att se sina ättlingar dö. Kanske Mumei och de andra i hans generation skulle komma att bygga upp en ny civilisation att lämna efter sig. Mumei hade ända sedan han öddes verkat vara utrustad med en märklig visdom. En ny sorts visdom som inte alls hade funnits hos de barn Yoshiro dittills hade sett.
En för mig ny japansk författare som skriver något så speciellt som en dystopi i positiv anda, helt oväntat för mig.