Last Children of Tokyo

Japan i en dystopisk framtid där gränserna är stängda och utländska ord är förbjudna.

Vi får följa Mumei och hans gammelmorfar i en samtid där de gamla är starka och nästintill odödliga och där barnen är sjuka och svaga. Sändebudet är knappt 200 sidor och rymmer så mycket och så lite på samma gång.

Det rörs vid många intressanta aspekter men väldigt få av dem fördjupas. Romanen hade utan problem mått lite bra av att dels vara lite längre och dels att ha kapitelindelning.

Ser fram emot att läsa mer av Tawada, tyckte trots allt om att befinna mig i den här världen.

En för mig ny japansk författare som skriver något så speciellt som en dystopi i positiv anda, helt oväntat för mig.