Släkte
Bok av Torbjörn Flygt
När Jes åker ut med Gösta för att fira hans födelsedag tillsammans med familjen är det inget han direkt ser fram emot. Kanske just för att han inte riktigt kan se konturerna av en vanlig familj där. Gösta är hans styvfar, hans halvbror Jakob sitter inne, de ska hälsa på Linda, som är Jakobs sambo, och hennes son med en annan man som heter Amadeus.
De är sannerligen ett släkte för sig.
Men familjer och släkten uppstår ju också av band som uppstår av att man vill det, eller åtminstone för att man anstränger sig för att knyta dem. Jes är tafatt, men också driven av en stark pliktkänsla, och en hel del skuld. Den här helgen sätter hans familjekänsla honom på svåra prov, men får honom också att samla ihop sig och visa sidor som han kanske inte själv visste att han hade.
Släkte är ett kammarspel från Sveriges baksida, från slättlandens, bilvrakens, missbrukets, småkriminalitetens och eternitfasadernas land, en sida vi helst vänder bort blicken från. Torbjörn Flygt betraktar dem som befolkar detta land med medkänsla och inlevelse, och vill komma med ett förslag om vad ett släkte eller en familj kan vara, fast den ser rätt annorlunda ut.
Efter att ha läst Torbjörn Flygts roman "Släkte" vet man definitivt att det inte alltid blir som man har tänkt sig.
Jag tänker inte påstå att jag vet exakt vad det är som Torbjörn Flygt vill ha sagt med sin roman "Släkte", men jag tycker att det är en intressant situation; att Jesper väljer att göra sig allt det här besväret för en Alzheimersjuk man som inte är hans biologiska pappa och som verkar ha varit en tyrann när Jesper växte upp. Under de förutsättningarna tror jag inte att jag skulle ha gjort som Jesper. Å andra sidan kan jag inte heller veta hur det är att vara Jesper och att ha gått igenom det som han har gjort.
På vissa ställen tyckte jag att berättelsen var rörig och förvirrande, eftersom Torbjörn Flygt inte alltid var tydlig med vad som var tillbakablickar och vad som var nutid. Att han inte heller på ett tydligt sätt markerade dialogerna, gjorde att jag inledningsvis var väldigt förvirrad. Fast just det sistnämnda kom jag fort in i.
Som helhet tyckte jag att det var en intressant berättelse som väckte en del tankar och reaktioner. "Släkte" kan nog utgöra ett bra diskussionsunderlag.
Jag tänker inte påstå att jag vet exakt vad det är som Torbjörn Flygt vill ha sagt med sin roman "Släkte", men jag tycker att det är en intressant situation; att Jesper väljer att göra sig allt det här besväret för en Alzheimersjuk man som inte är hans biologiska pappa och som verkar ha varit en tyrann när Jesper växte upp. Under de förutsättningarna tror jag inte att jag skulle ha gjort som Jesper. Å andra sidan kan jag inte heller veta hur det är att vara Jesper och att ha gått igenom det som han har gjort.
På vissa ställen tyckte jag att berättelsen var rörig och förvirrande, eftersom Torbjörn Flygt inte alltid var tydlig med vad som var tillbakablickar och vad som var nutid. Att han inte heller på ett tydligt sätt markerade dialogerna, gjorde att jag inledningsvis var väldigt förvirrad. Fast just det sistnämnda kom jag fort in i.
Som helhet tyckte jag att det var en intressant berättelse som väckte en del tankar och reaktioner. "Släkte" kan nog utgöra ett bra diskussionsunderlag.