Dyksommar

Sara Stridsberg 

Zoes hälsar på sin pappa på sjukhuset. Han är så sjuk att han inte kan vara hemma och nu orkar han inte ens med att få besök. Det struntar Zoe i, hon hälsar på sin pappa i alla fall. Tålmodigt väntar hon på att pappans ork ska tillta, då möter hon Sabina, en simmerska som hon blir vän med.

I “Dyksommar” av Sara Stridsberg och Sara Lundberg (Mirando Bok, år 2019) får vi inblick i hur det är att ha en förälder med en psykisk sjukdom. Berättelsen cirkulerar kring huvudkaraktären Zoes innersta tankar och känslor och det som utspelar sig i hennes liv efter att Zoes pappa har blivit inlagd på sjukhus för hans psykiska ohälsa.

Det är en underbart fin läsupplevelse som läsaren får ta del av. Med Stridsbergs poetiskt sjungande berättarröst och Lundbergs otroligt vackra och stämningsfulla bilder kompletterar de varandra på ett fantastiskt bra sätt. Lundbergs bilder talar ett eget språk och tillför magi till Stridsbergs fängslande och känsloladdade språk. Som läsare imponeras jag av att de kan skildra ett så tungt ämne på ett så otroligt vackert sätt som Stridsberg och Lundberg gör i “Dyksommar”. Läsningen är smärtsam och drabbande, men samtidigt genomsyras berättelsen av ett ljus som stundtals skiner igenom det mörka.

En utomordentlig läsupplevelse som är väl värd sin nominering. Samtidigt som hjärtat slits itu under läsandets gång så läker läsningen ihop det igen. Med andra ord rekommenderas den varmt.