Recensioner av Tilde Aune

Sommaren med Ava av Anna Lönnqvist 

Betyg 4
“Sommaren med Ava” av Anna Lönnqvist (Louise Bäckelin förlag, 2019) bjuder in till en sprudlande härlig sommarläsning som får det att riktigt bubbla inombords. Med en väldig värme och genuin ömhet fängslar Lönnqvist sin läsare från första stund. Författaren skriver otroligt expressivt och färgstarkt med hjärtat och känslorna nära till hands. Boken är oemotståndlig charmig och omöjlig att inte bli förälskad i, men den griper tag och berör på flera olika sätt. Lönnqvist berikar berättelsen med fina skildringar av relationer, mångbottnade och komplexa karaktärer och vackra miljöbeskrivningar. Under läsandets gång blir jag som läsare gång på gång imponerad av Lönnqvist sätt att förmedla karaktärernas känsloliv och tankegångar. Ava, Axel och Cornelia är underbart sällskap för stunden och fyller berättelsen med liv. Som läsare känner jag starkt för dem och kan relatera med dem, samtidigt som jag stundtals kan bli oerhört frustrerad på deras beteenden och handlande.
Boken är som en liten saltkaramell till läsning, den innehåller en hel del svärta och insiktsfulla djup. Å andra sidan är den underbart ljuvlig och njutningsfull, fylld med romantik, systerskap, stiliga män, bakverk och kryddat sex. En sann hyllning till livet och kärleken. Om att våga satsa på drömmar. Om att förlåta sig själv och andra. Om att lyssna till sitt hjärta. Med andra ord - det här är feelgood när den är som bäst. Sommarens finaste läsupplevelse.

Mörkret av Ragnar Jónasson 

Betyg 1
När jag läser den isländska deckarsensationen “Mörkret” av Ragnar Jónasson (Modernista, år 2018) kan jag inte låta bli att fundera på varför den har blivit så hyllad, av både kritiker, recensenter och läsare. Jag försöker att finna det som jag har uppenbarligen har missat, försöker att se det där lilla extra som utmärker boken, försöker att känna det poetiska och fängslande i berättelsen som Ian Rankin och Peter James pratar om. Tyvärr blir jag varken omskakad eller imponerad av denna bok. För mig blir berättelsen alldeles för enformig och faller platt, liksom dess banala framtoning och språk.
Själva mordhistorien är rätt stereotypisk för en samtida bok inom deckargenren. Här finns en ensam arbetsnarkoman som brottas med sitt förflutna till kriminalinspektör, en mördad ung kvinna med utländsk bakgrund, flera svinaktiga poliskollegor som gör allt för att motarbeta Huldas utredning och till sist den dramatiska upplösningen mellan mördaren och huvudkaraktären. Som läsare upplever jag att det hela blir bara så förutsägbart och anspråkslöst. Det enda som jag tycker någorlunda är att den utspelar sig på Island och huvudkaraktären Hulda. Jag uppskattade och tycker det var roligt att författaren låter en äldre berättarröst få så stort utrymme i boken. .
Tyvärr kändes ”Mörkret” som något jag har läst tidigare och lämnade mig med en bitter eftersmak. Däremot bjöd berättelsen på ett litet överraskande slut. .

Innan ni tog oss av Lisa Wingate 

Betyg 5
”Innan ni tog oss” av Lisa Wingate (Lavender Lit, 2018) är en bland årets bästa läsupplevelser. I denna litterära pärla får man ta del av två parallella historier som flätas samman på ett okonstlat och skickligt sätt. Däremot gör det fruktansvärt ont att få ta del av denna berättelse. Även om boken mestadels är en fiktiv berättelse, är den baserad på en sann historia. Man kan inte undgå att bli berörd. Som läsare gör det riktigt ont i hjärtat att läsa. Det skär och skaver när man allt efter får reda på vad barnen och deras anhöriga utsattes för. Under läsningen förbannar jag mig gång på gång över Georgia Tanns handlingar. Författaren berättar otroligt vackert, talande och gripande. Varje kapitel träffar mig som vassa pilar i hjärtat. Wingate skriver väldigt trovärdigt. Ibland känns det som om karaktärerna sitter mittemot mig. Men allt är inte bara tragik, även om det bitvis känns svårt att finna ljusglimtarna. Det är också en berättelse om kärlek, syskonrelationer och en outtröttlig viljestyrka. En minnesvärd berättelse som lämnar ett stort avtryck hos sin läsare.

Rill och hennes yngre syskon växer upp på en husbåt på Mississippifloden. Familjen lever under knapra förhållanden, men de har alltid haft varandra. Tills en dag då deras föräldrar är tvungna att bege sig till fastlandet och syskonen blir lämnade kvar. De blir ofrivilligt omhändertagna och planerade på ett barnhem. Syskonen är dock hoppfulla och tror att de en dag kommer att få återse deras föräldrar, men ju längre tiden går släcks den lilla gnista hopp som återstår.

Flera decennier senare kommer åklagaren Avery Stafford över information som kan skaka ett helt land. Med hjälp från ett oväntat håll börjar hon gräva i det förflutna och hennes egna familjehistoria, vilket leder till oanade konsekvenser.

Mitt storslagna liv av Jenny Jägerfeld 

Betyg 4
Att läsa Jenny Jägerfeld är som att få återförenas med en gammal vän efter en lång tid isär. Jag har älskat varenda bok jag har läst av Jägerfeld och författaren har nu med “Mitt storslagna liv” återigen skrivit en helt lysande roman. Berättelsen om Sigge och hans familj genomsyras av en sann berättarglädje. Jägerfeld har känslorna nära till hands när hon skriver. Författaren kombinerar humor med allvar på ett fantastiskt bra sätt. Som läsare finner jag mig själv skratta högt åt flertalet av författarens underfundiga och träffsäkra formuleringar, samtidigt som jag kan känna igen mig så i Sigge.
Stundtals vill jag bara hoppa in i boken och ge honom en riktigt stor kram. Som läsare faller jag pladask för Sigge och hans brokiga skara till familj. Under läsandets gång blir de till mina vänner och jag drar medvetet ut på läsningen för att kunna spendera mer tid med dem.

“Mitt storslagna liv” är en bok fylld med insiktsfulla djup, en stor dos humor (gapskratt utlovas!) och helt underbara karaktärer. Det är en fantastiskt fin och varm berättelse om utanförskap och om viljan att försöka bli någon man egentligen inte är. En berättelse som gör läsaren alldeles varm i hjärtat. Rekommenderas starkt till alla, såväl stora som små.

Järtecken av Christoffer Carlsson 

Betyg 5
“Järtecken” av Christoffer Carlsson (Albert Bonniers förlag, 2019) är så mycket mer än en kriminalroman. Med andra ord - det finns kriminalromaner, sen finns det Christoffer Carlsson. Med en stilistisk glans och melankolisk lågmäldhet fångar Carlsson sin läsare på ett mycket hänförande sätt. Ibland klingar språket så melodiskt vackert, att det nästintill blir poetiskt. Carlsson skriver med en otrolig känsla, inlevelse och genuin finkänslighet som jag känner att jag saknar i denna typ av genre. Författaren har en otrolig förmåga att sätta ord på och vrida och vända på det som är komplext eller outtalat. Det är en fantastisk välkomponerad och mångbottnad berättelse med ett gott öga för detaljer och ett skickligt romanbygge. Allt känns så genomtänkt, men faller ändå så naturligt.

Medans jag läser, kan jag inte låta bli att dra likheter till ”Små eldar överallt” av Celeste Ng - ett allvetande och sympatiskt berättarjag, gedigna karaktärer som man känner oerhört starkt för, ett outtröttligt engagemang från författarens sida som driver berättelsen framåt.

Under läsandets gång får läsaren lära känna berättelsens karaktärer på djupet i tre olika stadier i livet. Läsaren tar del av karaktärernas perspektiv, tankegångar och känslor som gör att berättelsen känns trovärdig och äkta.

”Järtecken” är en läsupplevelse som utmärker sig bland mängden. Det är en roman som både utmanar och överraskar mig som läsare, samtidigt som den lämnar mig som läsare med en viss eftertänksamhet och förundran.

Dyksommar av Sara Stridsberg 

Betyg 4
I “Dyksommar” av Sara Stridsberg och Sara Lundberg (Mirando Bok, år 2019) får vi inblick i hur det är att ha en förälder med en psykisk sjukdom. Berättelsen cirkulerar kring huvudkaraktären Zoes innersta tankar och känslor och det som utspelar sig i hennes liv efter att Zoes pappa har blivit inlagd på sjukhus för hans psykiska ohälsa.

Det är en underbart fin läsupplevelse som läsaren får ta del av. Med Stridsbergs poetiskt sjungande berättarröst och Lundbergs otroligt vackra och stämningsfulla bilder kompletterar de varandra på ett fantastiskt bra sätt. Lundbergs bilder talar ett eget språk och tillför magi till Stridsbergs fängslande och känsloladdade språk. Som läsare imponeras jag av att de kan skildra ett så tungt ämne på ett så otroligt vackert sätt som Stridsberg och Lundberg gör i “Dyksommar”. Läsningen är smärtsam och drabbande, men samtidigt genomsyras berättelsen av ett ljus som stundtals skiner igenom det mörka.

En utomordentlig läsupplevelse som är väl värd sin nominering. Samtidigt som hjärtat slits itu under läsandets gång så läker läsningen ihop det igen. Med andra ord rekommenderas den varmt.

Pachinko av Min Jin Lee

Betyg 5
“Pachinko” av Minh Jin Lee (Bokförlaget Polaris, 2018) bjuder på ett minst sagt storslaget läsäventyr. Här får läsaren följa med en familj under fyra generationer och ta del av tillvaron i ett turbulent Östasien i förvandling under 1900 - talet. I denna roman omfamnar Lee det förflutna på ett mycket hänförande sätt. Lee målar fram sina ord med mjuka drag på ett fantastiskt fint sätt, men det finns även en otrolig lyhördhet och känsla i författarens berättande.

Berättelsen genomsyras av en sann berättarglädje. Det finns en inlevelsefull skärpa och ett stort engagemang hos Lee som fängslar läsaren. Språket är så böljande vackert, trots att Lee stundtals beskriver smärta och mörker. Att läsa hennes ord känns som att man får en saga berättad för sig, samtidigt som man får en omfattande inblick i Asiens historia och få ta del av hisnande livsöden.

Svärmodern av Moa Herngren 

Betyg 4
Herngren är verkligen helt fenomenal på att sätta ord på det som skaver och svider. "Svärmodern" är inget undantag. Här blandas allvar med en gnutta cynisk humor - humor som får läsaren att sätta skrattet i halsen. En del ord och meningar träffar mig rakt in i hjärtat. Om komplexiteten i relationer, om en mors oändliga kärlek till sitt barn och om själva livet i helhet. Träffsäkert och genialiskt. Samtidslitteratur när den är som bäst. Om ni gillar för exempelvis Nina Lykke eller Marie Aubert - kommer ni att gilla denna!

Henrik av Vigdis Hjorth

Betyg 4
“Henrik” av Vigdis Hjorth (Natur och Kultur, år 2019) är en nytolkning av Henrik Ibsens pjäs om Hedda Gabler. I “Henrik” har Hedda blivit en man vid namn Henrik Falk och utspelar sig i ett nutida Norge. Här är perspektivet det omvända och rollerna ombytta. När vi får träffa Henrik för första gången är han nygift och precis hemkommen från smekmånaden. Hans fru Elsa är gravid och allt verkar till en början bra, men inuti Henrik stiger paniken. Han känner sig kvävd i äktenskapet med Elsa och vill slå sig fri.

Henrik får veta att hans ungdomskärlek, den framgångsrika konstnären Tale, har flyttat till hans barndomshem. Han börjar tänka alltmer på Tale och ser äntligen en chans till ett liv utan Elsa.

“Henrik” är läsning som kryper in under huden. Ett obehag växer inom mig i takt med läsandets gång och som läsare dras jag med i den stigande spänningen.Tempot i Henrik kan jämföras med klassiskt musikstycke; till en början lågmält och mjukt som senare tilltar i styrka och blir alltmer dramatiskt och intensivt med mörka och djupa bastoner. Ännu en gång har Hjorth visat på skicklig romankonst, för det som träder fram är briljant. Författaren har en knivskarp blick och skriver stämningsfullt med en otrolig känsla.

Som läsare finner jag det roande att få ta del av Henriks tankar och känner både avsky och medlidande för honom. Hjorth flirtar med diskbänksrealismen och gör stundtals även viss antydning till det satiriska, vilket gör att berättelsen får en komisk prägel i det avgrundsdjupa, vilket jag uppskattar. Med ett otroligt skarpt sinne för detaljer, färgstarka och fylliga karaktärsgestaltningar och ett språk som gnistrar mellan sidorna fångar Hjorth själva essensen av Ibsens Hedda Gabler med denna otroligt mångbottnade och lysande nytolkning

Stormvarning av Maria Adolfsson 

Betyg 3
Adolfsson berättar med en oerhörd skärpa och ett suggestivt djup. Författarens skrivande genomsyras av ett gediget engagemang och en inlevelsefull närvaro. Adolfsson skriver inte, hon målar fram sina ord, vilket hon gör på ett fantastiskt fint sätt. Med författarens otroligt sprudlande fantasi och detaljsinne har hon komponerat en värld på ett fantastiskt snyggt sätt. Under läsandets gång är det som om man som läsare känner av den iskalla decemberblåsten som kryper in under skinnet, små droppar av saltstänk på kinden och doften av den välfylliga och aningen beska aromen från whiskyn. Det fiktiva blir så levande i Adolfssons händer att gränsen mellan verklighet och fantasi suddas ut för en stund.

Mordhistorien i sig är ganska ordinär och utmärker sig inte nämnvärt. Berättelsen går rätt sakta framåt innan alla pusselbitar läggs på plats, men det är en fröjd att få ta del av allt som händer runtomkring. Ibland bjuder den på en del överraskningar och rafflande spänning, särskilt mot slutet, däremot är det ingen actionfylld eller hårdkokt kriminalroman.

Med starka personligheter till karaktärer, vackra miljöbeskrivningar, intresseväckande intriger och dramatiska vändningar bjuder Adolfsson in till en värld som läsaren fängslas av. Författaren är som en svensk Ann Cleeves, bara snäppet vassare. .