Slottet

Förlaget Modernista har under våren återutgivit flera klassiker vid sidan av sina vanliga boksläpp. Ett spännande bidrag till klassiker-serien är Slottet. Trots att inget förutom tematik och huvudperson är gemensamma faktorer, brukar boken beskrivas som uppföljare till Kafkas flaggskepp Processen.

Handling och tema
Josef K arbetar som lantmätare och får ett uppdrag i en liten by vid ett slott. När Josef kommer fram vill ingen hjälpa honom. Invånarna är misstänksamma och känslan av utanförskap och villfarelse byggs snabbt upp. För de som läst Processen känns människornas bisarra agerande mot Josef igen. Skillnaden är att i Processen blev han anklagad för ett brott som aldrig förklaras under hela boken. I Slottet försöker han bara komma fram till slottet, och där få tala med rätt person som kan hjälpa honom att utföra sitt arbete. Vägen dit visar sig vara krångligare än han trodde och under resans gång försöker han förgäves att förstå och passa in i det absurda samhälle som målas upp framför honom.

Gammal men tidsenlig
Originalutgåvan släpptes 1926, men berättelsen känns inte gammal. Dock är ett kapitel och även slutet inte färdigskrivet, utan slutar abrupt mitt i en mening. Det kan skapa lite frustration för vissa läsare, men de som läst Kafka tidigare vet att det inte hör till ovanligheterna.

Kafka själv arbetade som tjänsteman i Prag och många tolkar därför romanen som en kritik mot byråkratiska myndigheter som byggs upp på ett sätt som gör det omöjligt att göra rätt. Andra tolkar den helt enkelt som ett uttryck för isolering och ensamhet; böckerna Processen, Slottet och Amerika brukar kallas Ensamhetens trilogi.

Det är ingen slump att Kafkas verk kommit i nyutgåvor idag. Josef K:s ständiga kamp för att hitta sin roll i en värld där spelreglerna är så föränderliga att de ibland känns slumpmässiga, är något som är högst aktuellt i dagens sociala medier-samhälle. Känslan av att vara den enda "verkliga" personen är något som de flesta varit med om, och den känslan gestaltas fantastiskt bra i Slottet. Boken är stundtals kuslig och hopplös men bjuder samtidigt på många aha-upplevelser.