En nästan vanlig man

Bok av Dan Buthler och Dag Öhrlund
Psykopaten och stjärnmäklaren Christopher lyckas med allt han tar sig för och pengarna rullar in. Tillsammans med sin bäste vän den nykäre Hans och rikemanssonen Johannes rör de sig ute bland Stockholms finare krogar och njuter av champagne, sex och kokain. Detta är ändå inte nog, de vill ha ännu mer nöje och spänning och vägen till kriminalitet visar sig inte vara lång.
Berättelsen kretsar kring tre vänners eskapader, där Silfverbielke kan sägas vara pådrivande. De jobbar alla tre inom finanskretsen i Stockholm, men med olika bakgrund och mål. Upptakten till trions urspårningar, d.v.s. brottsfall som sedermera landar på polisens bord, härleds till stjärnmäklaren Silvfverbielkes tristess. Han utmanar nämligen sina vänner att begå brott, delvis för att det är kul, men dåden kopplas även till ett vinstpoängsystem där potten är en saftig summa uppbunden i en gemensam fond; hänsynslös och känslokall är givetvis nämnda psykopat under ytan, men oturligt nog ofta charmig utåt och med välpolerat yttre. De två vännerna, Hans och Johannes, borde såklart inte umgås med denne skruvade man. Hans Ecker framstår som den mest normala i gänget, med hygglig ambition att stadga sig, medan Johannes Kruut är rikemanssonen, villig att vara till lags för att "platsa" och kanske betala krognotor. Det är mycket champagne, kokain och brudar, när trion inte jagar spänning i kriminalitet.

Jag råkade ju läsa bok två i denna serie först, vilket i och för sig inte spelar någon roll, tvärtom funkar det bra. Även denna första är välskriven och ambitiöst berättad in i minsta detalj. Ja, det upplevs som författarna vet vad de skriver om. Bra research eller självupplevt undrar man ibland. Nja, det är väl ofta en mix av allt, det räcker långt. Ämnena och miljöerna som beskrivs är för mig intressanta, då aktiehandel och finansvärlden ligger mig nära, om än på lägre nivå än stjärnmäklarna. Andra mer dekadenta miljöer och leverne som man själv inte besöker är ju också spännande att ta del av. Således, lite befriande att läsa utan krusiduller och "rakt på" språk. På ett sätt roades jag att följa den utflippade trion.

Men, det var något som skavde denna gång, och detta var faktiskt något jag förbisåg i första boken jag läste i serien. Jag tycker faktiskt det blir för mycket elände, att en person så helhjärtat och medvetet förstör för andra gjorde mig illa till mods. Världen och verkligheten är så ond och kall ändå. Att läsa om någon som cyniskt bedrar sin bästa vän, på alla möjliga sätt, är inte trevligt. Och fascinationen över pengar och vad man kan göra med dem känns mest osunt. Det blir liksom bara fokus på elände och avsaknad av moral. Polisutredningen kändes lite sval även i denna bok, inte så engagerande och med färglösa karaktärer.