Mitt livs historia

Helen Keller skrev denna självbiografi år 1903, endast 23 år gammal. Helen förlorade både syn och hörsel i en sjukdom strax innan hon skulle fylla två år. De närmsta åren efter sjukdomen levde hon i ett mörker. Hon kunde inte kommunicera och fick ofta vredesutbrott. Vid sju års ålder fick hon en lärare, Anne Sullivan, som flyttade hem till henne. Anne lärde henne att prata genom att göra tecken i handflator. Hon lärde sig sedan att prata och förstå vad andra sa genom att känna på ansiktet på personen hon pratade med.

Helen Kellers berättelse om sitt liv är fantastisk. Både själva berättelsen och språket. Hon har verkligen lyckats med att beskriva vissa små detaljer som för henne blev brytpunkter, till exempel första gången läraren stavade ett ord i hennes handflata.