Ett kilo socker
Bok av Helena Trus
Sent en kväll börjar farmor berätta om sina minnen av förintelsen. Hon minns ansiktena på sin familj, hör sin systers röst och berättar om mardrömmarna som spelas upp på näthinnan varje natt. Hon är en av de sista kvar i livet att berätta om det, om det polska ghettot och dödslägret hon överlevde.
Här har vi ett angeläget tidsdokument. Det är ett av de sista vittnesmålen och vi måste lyssna.
Helena Trus låter sin farmor Cyla berätta sin historia. Med hjälp av minnesbilder, fragment av händelser, känslor och myndighetsdokument väver Helena ihop en berättelse som genomsyras av värme och ömhet för sin farmor och farfar. Det är en välskriven historia som präglas av skuld, sorg, saknad och uppgivenhet. Här finns en skuld över att vara den som överlevt och en skuld för att Cylas upplevelser ska ha skadat hennes barn. Det sistnämnda har gjort att hon har svårt att prata med Helenas pappa om sina upplevelser. Och det var inte lätt för Cyla att låta barnbarnet Helena få ta del av det trauma som är Cylas historia.
Jag tänker att det faktum att Cyla blev avvisad av sina föräldrar, om än av välmening och för att rädda henne, har satt sina spår i Cyla. Jag känner sorg för det avvisade barnet, men har förståelse för föräldrarnas agerande.
Boken avslutas med ett reportage från Aftonbladet som heter I farmors fotspår och knyter ihop historien och ger boken ett fint avslut.
Jag ger Ett kilo socker ☕☕☕☕+ en rejäl påtår samt en 🍰 för det fina omslaget.
Helena Trus låter sin farmor Cyla berätta sin historia. Med hjälp av minnesbilder, fragment av händelser, känslor och myndighetsdokument väver Helena ihop en berättelse som genomsyras av värme och ömhet för sin farmor och farfar. Det är en välskriven historia som präglas av skuld, sorg, saknad och uppgivenhet. Här finns en skuld över att vara den som överlevt och en skuld för att Cylas upplevelser ska ha skadat hennes barn. Det sistnämnda har gjort att hon har svårt att prata med Helenas pappa om sina upplevelser. Och det var inte lätt för Cyla att låta barnbarnet Helena få ta del av det trauma som är Cylas historia.
Jag tänker att det faktum att Cyla blev avvisad av sina föräldrar, om än av välmening och för att rädda henne, har satt sina spår i Cyla. Jag känner sorg för det avvisade barnet, men har förståelse för föräldrarnas agerande.
Boken avslutas med ett reportage från Aftonbladet som heter I farmors fotspår och knyter ihop historien och ger boken ett fint avslut.
Jag ger Ett kilo socker ☕☕☕☕+ en rejäl påtår samt en 🍰 för det fina omslaget.