Hon går genom tavlan, ut ur bilden

Hanna och Karin är bästisar, men efter sommarlovet före sexan har något hänt. Karin är helt plötsligt intresserad av helt andra saker än tidigare och börjar i stället att umgås med Sofia och hennes litet tuffare tjejkompisar.

Karin förstår inte vad som har hänt och känner sig otroligt ensam och gömmer sig på rasterna så att inte hennes syskon ska se hur ensam hon är och för att hon ska slippa bli retad och slagen.
Hanna börjar skära sig i armar och ben. Sen när hennes farfar, den ende som förstår henne dör …
Parallellt med denna historia får vi träffa Hanna som vuxen och som en patient på ett mentalsjukhus. Hon står vid fönstret och ser världen utanför. Vill öppna fönstret för här är det tungt att andas och dårskapen växer. Hon är fortfarande ung. Hon vill veta hur kyssas känns.
Även om boken är skriven 1999 känns handlingen och känslorna otroligt aktuella. Det här är en delvis självbiografisk bok som det gör ont läsa. Det är rått skrivet och beskriver mobbning utan förskönande omskrivningar.