Den gudomliga familjen

Bok av Anna Löfdahl
Den egensinniga Lilith var Adams första hustru. Deras lika starka viljor ledde till osämja och gräl i Paradiset, så Lilith lämnade Adam. Då skapade Gud en ny kvinna av Adams revben: Eva. Nu lever Eva och Adam villaliv med barn. När Eva upptäcker att Adam är notoriskt otrogen skakas deras tillvaro i grunden. De andra i mytens dysfunktionella familj dras in i Evas och Adams livskris och uråldriga familjemönster väcks till liv. Lilith vill att jordens mesiga revbenskvinna ska försvinna för gott. Gud vill, som vanligt, att Eva ska förlåta Adam och Djävulen vill att Gud ska inse sin egen historiska skuld. När Lilith lockar ut Eva på äventyr börjar det dysfunktionella familjemönstret falla samman. Men vem avgår med segern? Den gudomliga familjen är en idéroman om de långtgående konsekvenserna av att Gud straffade historiens första feminist Lilith och skapade en ny kvinna åt Adam.
I ”Den Gudomliga Familjen” får vi möta såväl Adam och Eva som Gud och djävulen - och inte minst den mytomspunna Lilith. De är dock inte riktigt sådana som vi är vana vid att se dem i teologi och skönlitteratur.

Adam och Eva är nu ett svenskt medelklasspar med två barn och en stressig vardag. Hon är barnmorska. Han är chefredaktör - och notoriskt otrogen med så många kvinnor han kan. När Eva upptäcker otroheten inleds en händelsekedja där såväl Gud och djävulen engagerar sig med Lilith som partner, redskap och utmanare.

Eva beger sig ut på en lång resa för att komma vidare efter katastrofen i sitt äktenskap, men vart hon än går möter hon högre, mystiska makter i mer eller mindre mänsklig form. Vissa vill henne gott, andra vill henne ont - väldigt ont.

Det mest slående är att det här är en bok som ger alla parter en egen röst och som tar dem på fullt allvar oavsett vad de gör. Det för mig mest naturliga hade varit att redan från första kapitlet betrakta Adam som ensamt skyldig till alla ont och att låta honom vara det mörker som ljuset från Lilith och Eva bryts mot. Anna Löfdahl gör det inte riktigt så enkelt för sig - vilket är en stor del av orsaken till att den här boken är så läs- och tänkvärd. Vi får även följa Adams egna tankar och ta del av alla de välformulerade och invecklade - men i grunden ohållbara - ursäkter han formulerar för sitt handlande (och som han förmodligen också tror på).

Ett unikt grepp är att vissa kapitel är skrivna i du-form. De vänder sig direkt till Eva. Det tog några kapitel att vänja sig vid det, men efter ett tag blev det en uppmärksamhetssignal som gjorde mig mer mottaglig för just de delarna.