Unga kvinnor
Little Women
Film från 1994 regisserad av Gillian Armstrong
Även om vissa kanske hävdar att de äldre klassiska filmversionerna Little Women(1933) med Katherine Hepburn och June Allison är bättre eftersom de följer boken till punkt och pricka, så tycker jag att filmen Little women (1994) är den enda versionen som fångar bokens anda.
Även om filmskaparna erhöll licens för att utesluta en del detaljer så är slutresultatet en underbar film som känns sann till Louisa May Alcotts litterära klassiker, men det gör även filmen helt bärande i sig själv. Kanske ger den till och med en mer utvecklad skildring av människorna och deras liv. Det kan bero på att filmen lutar sig på små scener och ögonblick av ”person-till-person kontakt” och produktionsdesignens känsliga nyanser är ett pluss. Med känsliga nyanser menas att scenerna är delikata och komplicerade och bygger upp storyn på ett taktfullt sätt till skillnad från flera av dagens filmer som häver ur alla känslor på en och samma gång. Klädseln är också ackurat för tidsperioden 1860-talet.
Filmen omfattar komedi, drama och romantik. Vi får följa de fyra systrarnas liv, från ungdomens turbulens, kärlek och förlust och se hur de hanterar detta i relation till varandra och människorna runt om kring dem. Winona Ryder i den essentiella rollen som Jo, är den söta, livliga, impulsiva pojkflickan(för sin tid) som är både ambitiös och ihärdig när hon försöker nå sin dröm om att bli en författare. Jag tror en stor del av filmens framgång beror på Ryders bidrag. Trini Alvarado gjorde en mycket övertygande skildring av äldre systern, Meg, även om denna karaktär skiljer sig från boken när det gäller hennes åsikter kring giftermål för pengar. Claire Danes som osjälviska Beth står för den mest hjärtskärande scenen. Ska tårar rinna så rinner dem här. Kirsten Dunst som den yngsta, bortskämda systern, Amy, tillför humor till filmen. Christian Bale som grannpojken Laurie kan checka av allt på ”grannpojks-listan”: Gentleman, polerat beteende, snäll, attraktiv. Och det känns som att det finns en kemi mellan Ryder och Bale. Det är relationen mellan deras karaktärer, Jo och Laurie, som är utmärkande, särskilt för 1860-talet. Där finns ett romantiskt element som mot alla förväntningar utvecklas till ett osjälviskt förhållande utan sexuella undertoner som annars kan ha gjort relationen ”billig”. Måste också tillägga att Thomas Newman som komponerade musiken till filmen kunde ha vunnit en Oscar för sin orkestermusik som resonerade otroligt bra med scenerna, även de kortaste verken berörde, men personligen tycker jag att musiken är beroende av scenerna för att ha denna effekt. En se-värd film. Ska bli spännande att se den senaste filmversionen av Little women(2019) med bl.a Meryl streep, Saoirse Ronan och Emma Watson.
Recension av Kathrin Svensson
Även om filmskaparna erhöll licens för att utesluta en del detaljer så är slutresultatet en underbar film som känns sann till Louisa May Alcotts litterära klassiker, men det gör även filmen helt bärande i sig själv. Kanske ger den till och med en mer utvecklad skildring av människorna och deras liv. Det kan bero på att filmen lutar sig på små scener och ögonblick av ”person-till-person kontakt” och produktionsdesignens känsliga nyanser är ett pluss. Med känsliga nyanser menas att scenerna är delikata och komplicerade och bygger upp storyn på ett taktfullt sätt till skillnad från flera av dagens filmer som häver ur alla känslor på en och samma gång. Klädseln är också ackurat för tidsperioden 1860-talet.
Filmen omfattar komedi, drama och romantik. Vi får följa de fyra systrarnas liv, från ungdomens turbulens, kärlek och förlust och se hur de hanterar detta i relation till varandra och människorna runt om kring dem. Winona Ryder i den essentiella rollen som Jo, är den söta, livliga, impulsiva pojkflickan(för sin tid) som är både ambitiös och ihärdig när hon försöker nå sin dröm om att bli en författare. Jag tror en stor del av filmens framgång beror på Ryders bidrag. Trini Alvarado gjorde en mycket övertygande skildring av äldre systern, Meg, även om denna karaktär skiljer sig från boken när det gäller hennes åsikter kring giftermål för pengar. Claire Danes som osjälviska Beth står för den mest hjärtskärande scenen. Ska tårar rinna så rinner dem här. Kirsten Dunst som den yngsta, bortskämda systern, Amy, tillför humor till filmen. Christian Bale som grannpojken Laurie kan checka av allt på ”grannpojks-listan”: Gentleman, polerat beteende, snäll, attraktiv. Och det känns som att det finns en kemi mellan Ryder och Bale. Det är relationen mellan deras karaktärer, Jo och Laurie, som är utmärkande, särskilt för 1860-talet. Där finns ett romantiskt element som mot alla förväntningar utvecklas till ett osjälviskt förhållande utan sexuella undertoner som annars kan ha gjort relationen ”billig”. Måste också tillägga att Thomas Newman som komponerade musiken till filmen kunde ha vunnit en Oscar för sin orkestermusik som resonerade otroligt bra med scenerna, även de kortaste verken berörde, men personligen tycker jag att musiken är beroende av scenerna för att ha denna effekt. En se-värd film. Ska bli spännande att se den senaste filmversionen av Little women(2019) med bl.a Meryl streep, Saoirse Ronan och Emma Watson.
Recension av Kathrin Svensson