Nattskiftet

Michael Connelly är en av mina favoritförfattare inom deckargenren. Jag har läst alla hans böcker om Harry Bosch vid Los Angeles-polisen. Connelly beskriver polisarbetet på ett verklighetstroget sätt. Tror jag, nu är jag ju inte polis i USA så det kan jag inte avgöra, men det är i alla fall inget av det där glamourösa och tjusiga som jag tycker det ibland är i amerikanska TV-serier om poliser. Där poliserna och rättsläkarna går i skräddarsydda dräkter och högklackat på mordplatserna och jobbar i flotta lokaler. I Connellys böcker finns tråkigt pappersarbete, övertidsstopp, narcissistiska chefer och politiker som blandar sig i arbetet.

I Nattskiftet presenterar Connelly en ny huvudperson – Renee Ballard. Hon är ung och ambitiös och troddes ha en lysande karriär inom polisen, men när hon anmälde en chef för sexuella trakasserier hamnade hon i kylan och fick istället börja jobba på nattskiftet. Vilket innebär att hon tar hand om akuta problem och inte så ofta får utreda dem till slutet. En natt äger en skjutning rum på en restaurang och flera personer dödas. Samma natt misshandlas en kvinna svårt på gatan. Renee kan inte släppa fallen och börjar utreda dem trots att hon inte ska.

Som vanligt när det gäller poliser och läkare i fiktionens värld så är huvudpersonen extremt dedikerad till sitt arbete och har ingen som helst önskan om fritid eller att ägna dygnet åt något annat än sitt jobb. Utan fortsätter gärna jobba på lediga dagar. Så även i detta fall. Jag kan bli lite trött på det, eftersom det givetvis måste finnas massa duktiga yrkesmän som ändå har ett liv vid sidan av jobbet. Hur som helst, Renee Ballard har en hund (som visserligen mest verkar vara hos hundvakten) och surfar gärna, så lite annat än att jobba verkar hon göra. Men inte mycket, hon ägnar stor del av sin tid åt att utreda fallen. Hon är en intressant ny huvudperson, med skinn på näsan och rätt attityd. Connelly skriver som vanligt bra men den här boken är inte en av hans bättre. Den kom aldrig riktigt igång för mig, jag fastnade inte riktigt. Det är ingen dålig bok, men Connelly kan bättre.