Dagar utan hunger
Jours sans faim
Bok av Delphine de Vigan
Nittonåriga Laure är svårt sjuk i anorexi när hon läggs in på sjukhus, där hon kommer att stanna i tre månader. På sjukhuset träffar hon för första gången en läkare som verkligen förstår henne, och som ser henne. En hemsk berättelse om en fruktansvärd sjukdom. Men boken inger också hopp, kärlek och nya relationer som skapas.
Laure är 19 år och anorektiker. I sjukdomens slutstadium blir hon inlagd på sjukhus och under de nästkommande tre månaderna får hon möjligheten att fundera på hur det kunde gå så här långt, möta de barndomsminnen som hon inte kan frigöra sig ifrån och får chansen att hitta livsglädjen igen. En svårmodig och tungsint läsning. Jag har själv levt med ätstörningar, även om jag aldrig blev så allvarligt sjuk att jag hamnade på sjukhus, och det är aldrig lätt att försöka förklara hur eller varför ens tankar banar väg mot en avgrund. Men jag tycker att Delphine ger ett väldigt djup och en värme till huvudkaraktären och skriver på ett sätt som skänker en liten inblick till läsaren hur det kan vara att leva med en ätstörning.