My Plain Jane

Nu var det ganska många år sedan jag läste ”Jane Eyre” men jag minns ändå en hel del av historien. Förmodligen för att det är en klassisk berättelse som vi har sett både i bokformat och på film. De allra flesta känner till den, och just därför är det så roligt när det kommer en re-telling och i det här fallet, med övernaturliga inslag.

I ”My Plain Jane” har Jane Eyres författare Charlotte Brontë blivit en del av historien, närmare bestämt Janes bästa vän. Bara det tycker jag är hur spännande som helst då jag gissar att författarna har gjort den tolkningen av Charlottes relation till sin egen karaktär. Vi får möta flera av de karaktär som finns i originalberättelsen, men även några nya, och några av de har lite annorlunda egenskaper än vad vi har sett tidigare.

De övernaturliga inslagen består främst av spöken och boken innehåller en del spökjakt, en del förbannelser och mycket spänning. Jag tyckte möjligen att den började lite segt men jag tyckte ändå att det tog sig mot slutet. Efter att ha läst ”My Lady Jane” hade jag även förhoppningar om att denna skulle vara lika humoristisk och driva lite med läsaren men jag upplevde den inte alls på samma sätt, och därav något sämre betyg. Det var dock väldigt roligt och fascinerande att läsa om Jane Eyre på det här sättet och jag ser fram emot att läsa sista delen i serien om alla Janies.