Handbok för språkpoliser
Bok av Sara Lövestam
Här får vi äntligen veta hur det ligger till med språk och grammatikregler som har fått många att slita sitt hår. Med humor och skicklighet leder Lövenstam oss genom språkets fascinerande värld, och gör oss på nytt intresserade av ordens magi. Med språkpolisens tränade öga förser hon oss med kunskap om både Luciasången och särskrivningar.
”Sitter du verkligen och skrattar åt en bok om grammatik, Maria?” frågade min sambo flera gånger under läsningen. Och ja, det gjorde jag verkligen. Rakt igenom. Det var en blandning av skratt för att jag känner igen andra, för att jag kände igen mig själv och bara för att det var hysteriskt roligt.
Sara Lövestam är en mästare på att skriva lättförståeligt om språk på ett humoristiskt sätt, och det kan inte vara lätt trots att det ser så ut.
Boken är uppdelad i lite olika delar, först en bakgrund om svenska språket. Här får vi både läsa om dess historia, om hur det ändrats genom tiderna och att språkpoliser minsann har funnits lika länge som Sverige har varit ett enat rike. I ‘Språkpolisen och samhället’ får vi träffa good cop och bad cop och hur de hanterar förbrytelser på olika sätt, för första gången.
I ‘Tyngre kriminalitet’ och ‘Lättare förbrytelser’ får vi möta dessa ännu oftare. Vi får också lära oss de, just nu, korrekta sätten att stava, uttala och använda olika ord och uttryck. Vi får läsa fältstuder som visar exempel på hur det används fel, och får veta hur det kan ha blivit på det här sättet. Sedan följer det absolut bästa och mest komiska i hela boken: hur man som språkpolis kan hjälpa andra framåt i sin språkutveckling. Allt beror på om man har tagit rollen av good cop eller bad cop och det är under bad cop-instruktionerna jag ibland skrattar så jag gråter.
Mot slutet följer några lagändringar där vi får möta några olika sätt att uttrycka sig på som ändrats, kommatering, stavning och pronomet hen.
Turligt nog för mig, inser jag när jag läser den här boken att jag i mångt och mycket är en good cop. Jag känner igen mig oftare i hur en good cop kan bete sig än en bad cop och jag tror inte att jag kan beskriva hur lättad jag blir av detta, speciellt eftersom en av mina bästa vänner sa: ”De kunde lika gärna ha satt ditt namn där istället för ‘språkpoliser’ tycker jag”, när jag skickade en bild på boken.
Lövestams grammatikböcker har hittills haft en självklar plats i min bokhylla och så kommer även den här ha. Om inte annat för att kunna irritera min sambo när jag sitter och skrattar högt åt en bok om svenska språket.
Sara Lövestam är en mästare på att skriva lättförståeligt om språk på ett humoristiskt sätt, och det kan inte vara lätt trots att det ser så ut.
Boken är uppdelad i lite olika delar, först en bakgrund om svenska språket. Här får vi både läsa om dess historia, om hur det ändrats genom tiderna och att språkpoliser minsann har funnits lika länge som Sverige har varit ett enat rike. I ‘Språkpolisen och samhället’ får vi träffa good cop och bad cop och hur de hanterar förbrytelser på olika sätt, för första gången.
I ‘Tyngre kriminalitet’ och ‘Lättare förbrytelser’ får vi möta dessa ännu oftare. Vi får också lära oss de, just nu, korrekta sätten att stava, uttala och använda olika ord och uttryck. Vi får läsa fältstuder som visar exempel på hur det används fel, och får veta hur det kan ha blivit på det här sättet. Sedan följer det absolut bästa och mest komiska i hela boken: hur man som språkpolis kan hjälpa andra framåt i sin språkutveckling. Allt beror på om man har tagit rollen av good cop eller bad cop och det är under bad cop-instruktionerna jag ibland skrattar så jag gråter.
Mot slutet följer några lagändringar där vi får möta några olika sätt att uttrycka sig på som ändrats, kommatering, stavning och pronomet hen.
Turligt nog för mig, inser jag när jag läser den här boken att jag i mångt och mycket är en good cop. Jag känner igen mig oftare i hur en good cop kan bete sig än en bad cop och jag tror inte att jag kan beskriva hur lättad jag blir av detta, speciellt eftersom en av mina bästa vänner sa: ”De kunde lika gärna ha satt ditt namn där istället för ‘språkpoliser’ tycker jag”, när jag skickade en bild på boken.
Lövestams grammatikböcker har hittills haft en självklar plats i min bokhylla och så kommer även den här ha. Om inte annat för att kunna irritera min sambo när jag sitter och skrattar högt åt en bok om svenska språket.