Tills mina fingrar blev blå

Bok av Ida Berner
Boken handlar om 11-åriga Tora som blir sjuk. Hon utvecklar en ätstörning och föräldrarna ser förtvivlat på hur hon till slut knappt väger något. Tora berättar att det är en "gubbe" i huvudet som säger att hon inte ska äta. Med hjälp av professionell hjälp kan till slut Tora äta och må bättre. Boken är skriven av Toras mamma och kan vara en hjälp för andra familjer i samma situation.
Sommaren innan Tora ska fylla elva år flyttar det in en gubbe i hennes huvud. Gubben tar över och bestämmer mer och mer hur Tora ska tänka, göra, vad hon ska äta, när hon ska äta, hur hon ska träna. Och hur mycket - Han styr över hela hennes liv, Tora utvecklar en ätstörning, anorexi.

Detta är en sann berättelse skriven av Toras mamma och i boken får man läsa både utifrån från mamman och Toras perspektiv om hur de känner och upplever detta. Att läsa en sann berättelse som är tagen direkt ur verkligheten och livet det blir alltid något extra och det blir otroligt starkt och gripande att läsa och som verkligen berör mig ända in i hjärtat. Boken är tunn, strax över 100 sidor så den är lättläst, trots det tunga ämnet. Jag tycker att det är otroligt modigt att skriva denna bok, att låta andra läsa om de svårigheter, känslor och demoner som familjen krigar med. så viktigt för andra att få ta del av och som förhoppningsvis kan vara en hjälp. Att som förälder stå bredvid och se att ens barn mår så dåligt och inte kunna nå sitt barn för att hjälpa till - vilket krig, kamp och styrka. Jag måste kommentera det otroliga bokomslaget, helt fantastiskt och de meningar som står på bokens framsida - Jag vill berätta om när hennes fingrar blev blå och hon fick vingar på ryggen och hennes ögon slutade glittra, så otroligt starkt och berörande.