Sen for jag hem
Bok av Karin Smirnoff
I denna rafflande händelserika tredje del i trilogin om Janakippo åker hon till Stockholm för att vara med på en utställning. Det förflutna hinner ifatt henne, men det öppnas också nya dörrar för henne. Med hjälp av kärlek och Janakippos passion för konst kanske hon kan få ett värdigt liv ändå?.
Bror dog och lämnade mig kvar. Repet lossnade. Vi gled. Vi föll.
Janakippo har bara den inre rösten kvar av bror. Han säger saker hon vill och inte vill höra. Ofta är de rätt uppkäftiga mot varandra. Ibland svarar han inte. Men han är för alltid en del av henne, som en martall med dubbla stammar sitter de ihop, alltid.
Janas dotter Diana har förstått att de lerskulpturer som Jana skapat ur minnet efter personer hon känt och som varit ett slags egen terapi, de är något alldeles unikt. Diana får ett galleri i Stockholm att ställa ut janas konst och hon berättar vid vernissagen om männen hon skulpterat, fyllebataljonen. Och modren.
Jana har bestämt sig för att göra upp med sitt förflutna, vi får ta del av tiden i Stockholm då hon studerade på konstfack. Det är en brutal berättelse om övergrepp och kränkningar som blivit en följetong i janas liv. Dock är jana ingen svag människa, tvärtom, hon är en överlevare och kämpe, en pricksäker skytt som får svaga män förbannade. Likväl kan hon inte stå emot det som kan göra ont och dem som behandlar henne illa. Dock kommer hon här till insikt, vad betyder mest för henne, vilka val behöver hon göra.
Tredje boken i janakipposviten är en värdig avslutning som ger många förklaringar. Språket, glimten i ögat och humorn i det mörka hänger kvar hela vägen och det finns ett hopp trots besvikelser och sorg. Stort tack till Karin Smirnoff för att jag fått ta del av janas liv!
Janakippo har bara den inre rösten kvar av bror. Han säger saker hon vill och inte vill höra. Ofta är de rätt uppkäftiga mot varandra. Ibland svarar han inte. Men han är för alltid en del av henne, som en martall med dubbla stammar sitter de ihop, alltid.
Janas dotter Diana har förstått att de lerskulpturer som Jana skapat ur minnet efter personer hon känt och som varit ett slags egen terapi, de är något alldeles unikt. Diana får ett galleri i Stockholm att ställa ut janas konst och hon berättar vid vernissagen om männen hon skulpterat, fyllebataljonen. Och modren.
Jana har bestämt sig för att göra upp med sitt förflutna, vi får ta del av tiden i Stockholm då hon studerade på konstfack. Det är en brutal berättelse om övergrepp och kränkningar som blivit en följetong i janas liv. Dock är jana ingen svag människa, tvärtom, hon är en överlevare och kämpe, en pricksäker skytt som får svaga män förbannade. Likväl kan hon inte stå emot det som kan göra ont och dem som behandlar henne illa. Dock kommer hon här till insikt, vad betyder mest för henne, vilka val behöver hon göra.
Tredje boken i janakipposviten är en värdig avslutning som ger många förklaringar. Språket, glimten i ögat och humorn i det mörka hänger kvar hela vägen och det finns ett hopp trots besvikelser och sorg. Stort tack till Karin Smirnoff för att jag fått ta del av janas liv!