Chicagoexpressen
Silver Streak
Film från 1976 regisserad av Arthur Hiller
En av de klassiska komedierna från det glada 70-talet.
George (Gene Wilder) är på långresa med tåget från Los Angeles till Chicago när han möter (eller snarare raggas upp av) den vackra och levnadsglada Hilly, som praktiskt nog har kupén intill hans - och allt som skiljer dem åt är en vägg som går att skjuta undan. Tyvärr blir resan inte bara en drygt två dygn lång dans på rosor. Hilly arbetar som sekreterare åt Professor Schreiner, en konsthistorisk auktoritet som har den dåliga smaken att bli mördad och nerkastad från tågets tak precis framför ögonen på stackars George ... och det till råga på allt i en intim stund där våld borde vara det sista han skulle behöva tänka på. Medveten om att mördarna måste finnas kvar på tåget tar George upp jakten tillsammans med en FBI-agent som också ”råkar” befinna sig där ..... åtminstone under den första delen av resan. När George dessutom själv faller ner från tåget och tvingas ta upp jakten på det i ett flygplan är det inte bara jakten på sanningen om mordet som driver honom - utan också vetskapen att Hillys liv är hotat och att endast han kan rädda henne .... eller rättare sagt han och den nye reskamraten Grover (Richard Pryor), en på det hela taget ganska hygglig brottsling som han råkar få med sig när han kapar en polisbil.
Det här är en lättsam actionkomedi av det gamla slaget där mycket av humorn bygger på att en normal och stillsam person kastas in i våldsamma och intensiva situationer som han aldrig väntat sig och egentligen inte heller är rustad för. Enda kritiken från min sida gäller Richard Pryors roll. Det är den i särklass bästa karaktären och den kommer in alldeles för sent i handlingen för att få det utrymme den förtjänae.
George (Gene Wilder) är på långresa med tåget från Los Angeles till Chicago när han möter (eller snarare raggas upp av) den vackra och levnadsglada Hilly, som praktiskt nog har kupén intill hans - och allt som skiljer dem åt är en vägg som går att skjuta undan. Tyvärr blir resan inte bara en drygt två dygn lång dans på rosor. Hilly arbetar som sekreterare åt Professor Schreiner, en konsthistorisk auktoritet som har den dåliga smaken att bli mördad och nerkastad från tågets tak precis framför ögonen på stackars George ... och det till råga på allt i en intim stund där våld borde vara det sista han skulle behöva tänka på. Medveten om att mördarna måste finnas kvar på tåget tar George upp jakten tillsammans med en FBI-agent som också ”råkar” befinna sig där ..... åtminstone under den första delen av resan. När George dessutom själv faller ner från tåget och tvingas ta upp jakten på det i ett flygplan är det inte bara jakten på sanningen om mordet som driver honom - utan också vetskapen att Hillys liv är hotat och att endast han kan rädda henne .... eller rättare sagt han och den nye reskamraten Grover (Richard Pryor), en på det hela taget ganska hygglig brottsling som han råkar få med sig när han kapar en polisbil.
Det här är en lättsam actionkomedi av det gamla slaget där mycket av humorn bygger på att en normal och stillsam person kastas in i våldsamma och intensiva situationer som han aldrig väntat sig och egentligen inte heller är rustad för. Enda kritiken från min sida gäller Richard Pryors roll. Det är den i särklass bästa karaktären och den kommer in alldeles för sent i handlingen för att få det utrymme den förtjänae.