Systervälde

Bok av Stefan Dahlström
Heliga gudinna, väktare av livmodern och livets blod, hör oss soldater och tjänare över det jordiska. Jag är född sioraand, född att lyda och tjäna, uppvisa offervilja och beslutsamhet på slagfältet och nedgöra dem som hotar min värld. Mitt syfte är att segra eller dö för härskarinnorna. Döden är mitt jobb. Varje kula jag tar är en kula min moder, syster och dotter slipper. Varje vunnen meter blir ett andrum för min familj att överleva ännu en dag. Detta är vårt löfte, detta är vårt förbund. Dystopin Systervälde skildrar en framtida värld där matriarkatet styr. En stark roman med politiska undertoner och skarp kritik mot det militära men framför allt med ett livsöde som berör läsaren på djupet.
Det är alltid lite läskigt att börja läsa en bok som man skjutsar upp till skyarna redan innan läsningen påbörjats, men jag blev inte besviken!

Boken är välskriven, genomtänkt och alldeles fantastiskt fantasifull, från första sidan till slutet!
En väldigt annorlunda berättelse mot andra böcker jag läst.
Jag fängslas av Elins tankar, av att följa hennes osäkerhet, på sig själv, sin familj, sina systrar, på sin utstakade framtid.
Elin fångar mitt hjärta omgående.

Boken har så mycket innehåll, en värld där kvinnor styr, militär disciplin, könsroller, mens, kroppslig osäkerhet, ensamhet, gemenskap, ja den täcker så många delar att det är omöjligt att räkna upp allt.

Boken väcker många tankar och funderingar om hur världen ser ut idag, hur den skulle kunna se ut, hur det faktiskt ser ut i vissa delar av världen, fast tvärtom.

Boken både skrämmer och fascinerar mig, djupt och innerligt.