Dottern
Dotteren
Anne B. Ragde
Sjätte boken i succéserien om släktgården Neshov. En gripande och underhållande familjekrönika där allvar och sorg möter humor och värme. Torunn har funnit sig till rätta på släktgården och efter farbror Margidos död har hon tagit över begravningsbyrån och driver den på egen hand. När hon till och med vill byta efternamn till Neshov, raseras den uppbyggda relation hon har till modern. Snart ska farbror Erlend komma på besök, vilket Torunn fruktar. När hennes gamla kärlek Kai Roger dyker upp med två grisar brister det för henne. Torunn är klar med grisar, klar med Erlend och klar med Kai Roger. Men så träffar hon prästen Frank och blir förälskad. Hela livet har hon flytt - kanske är det dags att stå upp för sig själv och våga välja kärleken.
Asså jag bara älskade norska Anne B Ragdes Berlinerpopplarna! Sen följde del på del i Neshov-serien, en serie som skulle bli en trilogi. I år kom sjätte delen, Dottern, ut på svenska. Jag köpte den i september.
Torunn har börjat känna sig hemma på Neshov, släktgården. Dessutom har hon tagit över begravningsbyrån efter en av sina farbröder som gått bort. En annan farbror och hans familj ska komma på besök. Det är en riktig regnbågsfamilj, med pappor, barn och mammor. Men just som Torunn tror att hon har fått nog av sin anklagande mamma, sina farbröder och relationer rent generellt drabbas hon – av kärleken. Om bara hon vågar välja den. Nån försvinner, men en okänd person med koppling till både Torunn och hennes farfar dyker upp.
Jag tycker om Torunn. Jag gillar henne jättemycket för att hon är modig. Det här att hon vågar ta över inte bara släktgården utan även en begravningsbyrå. Och hon gör dem till sina! Men jag känner också igen mycket hos henne i mig själv. Det jag tänker på är hennes känsla av ensamhet. Ja, hon är ensam, men hon har fortfarande en farbror, en farfar och en mamma i livet. Ändå känner jag igen vad hon menar. Utöver detta får Torunn mina sympatier för att hon inte gillar att laga mat.
Karaktärsskildringarna i den här serien är underbart skarpa. Jag ser personerna framför mig, allt ifrån deras fläckar på kläderna till deras flärdfullhet.
Den här boken börjar lite rörigt. Jag har svårt att få ihop alla trådar. Men… slutet blir som så ofta i den här serien både spännande och väldigt rörande. Det lyfter hela boken.
Mitt omdöme blir högt.
Torunn har börjat känna sig hemma på Neshov, släktgården. Dessutom har hon tagit över begravningsbyrån efter en av sina farbröder som gått bort. En annan farbror och hans familj ska komma på besök. Det är en riktig regnbågsfamilj, med pappor, barn och mammor. Men just som Torunn tror att hon har fått nog av sin anklagande mamma, sina farbröder och relationer rent generellt drabbas hon – av kärleken. Om bara hon vågar välja den. Nån försvinner, men en okänd person med koppling till både Torunn och hennes farfar dyker upp.
Jag tycker om Torunn. Jag gillar henne jättemycket för att hon är modig. Det här att hon vågar ta över inte bara släktgården utan även en begravningsbyrå. Och hon gör dem till sina! Men jag känner också igen mycket hos henne i mig själv. Det jag tänker på är hennes känsla av ensamhet. Ja, hon är ensam, men hon har fortfarande en farbror, en farfar och en mamma i livet. Ändå känner jag igen vad hon menar. Utöver detta får Torunn mina sympatier för att hon inte gillar att laga mat.
Karaktärsskildringarna i den här serien är underbart skarpa. Jag ser personerna framför mig, allt ifrån deras fläckar på kläderna till deras flärdfullhet.
Den här boken börjar lite rörigt. Jag har svårt att få ihop alla trådar. Men… slutet blir som så ofta i den här serien både spännande och väldigt rörande. Det lyfter hela boken.
Mitt omdöme blir högt.