Mysteriet med det försvunna halsbandet
Cecilia Cambring
Greven tvärbromsar med bilen utanför Truls och Vildas hus. Han springer fram till dem med andan i halsen.
Truls och Vilda, ni måste hjälpa mig! Mitt halsband har blivit stulet , säger han.
Det här är inte det första mysteriet trollsyskonen måste lösa. De är nämligen detektiver, det är deras jobb att lösa krångliga, svåra och ibland väldigt farliga mysterier.
Truls och Vilda ger sig ut på en fartfylld jakt efter halsbandstjuven, men hack i häl har de Frasse och Trollan som är villiga att göra allt i sin makt för att se detektiverna misslyckas med sitt uppdrag.
Sexåringen tycker: Sexåringen tyckte att den här boken var väldigt spännande och längtade varje dag efter att få fortsätta läsa. Dessutom hade han väldigt lätt att komma ihåg vad det var som hade hänt från tidigare läsningar.
Det han tyckte saknades, var fler illustrationer. Han tyckte väldigt mycket om dem när de kom, så han hade önskat fler. ”Mamma, ska det inte komma någon bild snart?” var en vanlig fråga. Han tyckte att det var väldigt roligt att läsa om busarna Trollan och Frasse och skrattade väldigt mycket i flera passager av boken, när det hände något tokigt. Och när boken var slut, ville han direkt läsa den igen.
Mamman tycker: Det bästa för mig med den här boken, var att se hur sexåringens läsglädje lyste igenom och varje gång jag frågade om vi skulle sluta läsa sa han: ”Nej, lite till.” Det är ju ett bra betyg om något. Nu läste inte jag exakt det som stod, eftersom jag inte riktigt hittade flytet i texten, så jag formulerade om lite här och där men själva händelserna har jag såklart återgett.
Jag skulle också ha önskat några fler illustrationer, för Lundahls bildspråk passar väldigt bra med Cambrings historia. Boken består av 15 kapitel och det är lagom stor text. Vi läste ut den på två eller tre sittningar, och jag kan absolut tänka mig att det här kommer att bli en bok sexåringen läser om och om igen när han har knäckt läskoden.
Det han tyckte saknades, var fler illustrationer. Han tyckte väldigt mycket om dem när de kom, så han hade önskat fler. ”Mamma, ska det inte komma någon bild snart?” var en vanlig fråga. Han tyckte att det var väldigt roligt att läsa om busarna Trollan och Frasse och skrattade väldigt mycket i flera passager av boken, när det hände något tokigt. Och när boken var slut, ville han direkt läsa den igen.
Mamman tycker: Det bästa för mig med den här boken, var att se hur sexåringens läsglädje lyste igenom och varje gång jag frågade om vi skulle sluta läsa sa han: ”Nej, lite till.” Det är ju ett bra betyg om något. Nu läste inte jag exakt det som stod, eftersom jag inte riktigt hittade flytet i texten, så jag formulerade om lite här och där men själva händelserna har jag såklart återgett.
Jag skulle också ha önskat några fler illustrationer, för Lundahls bildspråk passar väldigt bra med Cambrings historia. Boken består av 15 kapitel och det är lagom stor text. Vi läste ut den på två eller tre sittningar, och jag kan absolut tänka mig att det här kommer att bli en bok sexåringen läser om och om igen när han har knäckt läskoden.