Lastbart
Björn Hellberg
Strax före midsommar planerar Adrian och flickvännen Molly en minisemester. Han vill åka till Köpenhamn, men hon propsar på att få tälta hemmavid. Till sist driver hon igenom sin vilja, och de båda ungdomarna slår nattläger vid en insjö - ett ödesdigert beslut. Kommissarie Sten Wall och hans kolleger i Staden kastas in i en skrämmande brottshärva som kompliceras av att en av höjdarna i polishuset visar sig ha stark personlig koppling till fallet. I Lastbart firar Sten Wall dubbla jubileer som fiktiv detektiv. Dels är det 40 år sedan som den populäre polismannen debuterade i Gråt i mörker (1981), dels är det 25:e gången som han figurerar som huvudperson i bokform.
BJÖRN HELLBERG kan knappast beskyllas för bristande arbetsdisciplin. Under drygt sex decennier som aktiv skribent har han författat över 60 böcker, medverkat i cirka 400 andra bokprojekt (årsskrifter, uppslagsverk, novellsamlingar med mera) och skrivit uppskattningsvis 40 000 artiklar. Hans tennistexter har publicerats i länder i sex världsdelar. Dessutom är han en känd radio- och teveprofil (bland annat som fyrfaldig vinnare i På spåret), underhållare och speaker (exempelvis i VM i friidrott i Göteborg 1995).
Pressröster om Björn Hellbergs förra Sten Wall-deckare, Narrspegel:
"Det är bara att kasta in handduken. För det finns en humor som får det att glittra i flyhänt berättade scener och riktigt roliga vardagskaraktärer."
Inger Melin, Borås Tidning
"en fröjd att läsa och befriande fritt från blodiga scener och onödigt våld. Allt sker inom ramen för realism och trovärdighet."
Daniel Gunnarsson, LitteraturMagazinet
I somras var vi ute och reste en del, bland annat till Visby. Och vem satt utanför bokhandeln där och signerade sin senaste deckare om inte Björn Hellberg? Jag slog till på Lastbart och köpte den till min sambo som ett litet tack för resan. När sambon sen hade läst boken passade jag på att låna den.
Det unga paret Adrian och Molly är ute och tältar. Gissa om de ångrar det. Adrian ville ju hellre resa till Köpenhamn än att tälta vid en sjö hemmavid. Han blir nämligen vittne till ett mord och när han försöker sticka från mördaren med Molly hinns de upp och ytterligare offer skördas. Sten Wall, snart pensionär men ännu aktiv kommissarie, hamnar i en riktig härva av brott. Mitt i härvan finns nån av höjdarna i Stadens polishus.
I år är det 40 år sen Sten Wall debuterade som fiktiv polis. Men hur många böcker om honom har kommit ut egentligen? På bokens baksida står att det här är den tjugofemte boken, en nätbokhandel hävdar att det är den tjugofjärde och enligt Wikipedia har det kommit 26 böcker med Sten Wall. Nåja, sambon har alla böcker och vi har båda läst precis alla också. Jag gillar den här lite lättsammare typen av deckare. Björn Hellberg skriver med glimten i ögat och använder till exempel ord och uttryck som får mig att skratta högt under läsning. Trots att det sker mord blir det liksom aldrig farligt utan just… lättsamt. Det är tur att det finns såna böcker också att sticka emellan med. Det är småputtrigt, lite gubbsjukt och så alla dessa fantastiska uttryck som faktiskt smittar av sig.
Mitt omdöme blir högt.
Det unga paret Adrian och Molly är ute och tältar. Gissa om de ångrar det. Adrian ville ju hellre resa till Köpenhamn än att tälta vid en sjö hemmavid. Han blir nämligen vittne till ett mord och när han försöker sticka från mördaren med Molly hinns de upp och ytterligare offer skördas. Sten Wall, snart pensionär men ännu aktiv kommissarie, hamnar i en riktig härva av brott. Mitt i härvan finns nån av höjdarna i Stadens polishus.
I år är det 40 år sen Sten Wall debuterade som fiktiv polis. Men hur många böcker om honom har kommit ut egentligen? På bokens baksida står att det här är den tjugofemte boken, en nätbokhandel hävdar att det är den tjugofjärde och enligt Wikipedia har det kommit 26 böcker med Sten Wall. Nåja, sambon har alla böcker och vi har båda läst precis alla också. Jag gillar den här lite lättsammare typen av deckare. Björn Hellberg skriver med glimten i ögat och använder till exempel ord och uttryck som får mig att skratta högt under läsning. Trots att det sker mord blir det liksom aldrig farligt utan just… lättsamt. Det är tur att det finns såna böcker också att sticka emellan med. Det är småputtrigt, lite gubbsjukt och så alla dessa fantastiska uttryck som faktiskt smittar av sig.
Mitt omdöme blir högt.