Benvittring

Johan Theorin
En man dör i ett stenras på en ödslig öländsk strand. På marken har han hunnit lägga en krans av rosor. När polisen Tilda Davidsson lyfter på kransen hittar hon benrester från en man som sist sågs i livet tillsammans med hennes 86-årige släkting, skepparen Gerlof. Gerlof är sjuklig och kraftlös, men måste ändå ta reda på varför en gammal tragedi ännu skapar rädsla och hat. Hat så starkt att mordet på stranden bara är början.
Redan på juldagen 2021 kastade jag mig över den första julklappsboken. Jag fick fem böcker i julklapp, två oväntade och överraskande samt tre som stod på inköpslistan. Benvittring av Johan Theorin blev den jag valde att läsa först, för det var en av de mest önskade böckerna.

Benvittring är den femte delen i författarens Ölandssvit. Som alltid i svitens böcker är den gamle skepparen Gerlof en av huvudkaraktärerna. Ett stenras på en strand dödar en man. Vissa omständigheter, till exempel en färsk blomsterkrans, några kärleksbrev och gamla kvarlevor från en människa gör att polisen inte är helt säker på att det är en olycka. Polisen Tilda Davidsson, som är släkt med Gerlof, gör en koppling av vissa av fynden till Gerlof.

Det här är en sån där bok som är spännande från början. Läsaren flyttas mellan olika tidsepoker och mystiska dödsfall eller försvinnanden som uppenbarligen hänger samman. Det är mörkt och otäckt på Öland, även i gamla tider. Ett HBTQ-tema finns där längre tillbaka i tiden också. Annars skildras Tildas förhållande till Joakim och bonusbarnen ganska mycket. Det är inget enkelt förhållande, vilket ju är ganska vanligt i såväl litteraturen som i verkligheten. Gamlingarna i boken, även de dementa, skildras varsamt och med värme.

Benvittring är en uppföljare till Rörgast som kom 2013. Rörgast skulle bli den sista boken i serien, men jag hade tur. Den som väntar på nåt gott väntar ofta för länge. Den här gången var det en väl värd väntan.

Mitt omdöme blir det högsta.