Polisliv : berättelsen om Christer Nordström
Ulf Broberg
Polisliv är en berättelse om polismannen Christer Nordströms 47 år långa karriär inom Uppsalapolisen. Han började tidigt inom kåren: fotpatrullerade, åkte radiobil och var fackligt aktiv, presstalesman och slutade som kommissarie och en välkänd Uppsalaprofil.
I boken får läsaren följa kända rättsfall som Knutbymorden och mordet på Fadime. Christer ledde en grupp Uppsalapoliser som hamnade mitt i stenregnet under Göteborgskravallerna. Han berättar om möten med Nelson Mandela, Påven Johannes Paulus II och Kejsar Akihito och många andra samt en initierad bild av hur det var att arbeta nära "Kapten Klänning" - Göran Lindberg.
I ett kapitel berättar Christer om sitt stora filmintresse och sin långvariga sidosyssla som biografmaskinist och annat i Uppsalas biografer.
Boken avslutas med en skarp kritik av utvecklingen inom polisen. Det pågår en allvarlig och skadlig felrekrytering till polisen. I början av reformen var det meningen att poliseleverna skulle gå på den traditionella polisutbildningen, som i Sörentorp/Solna, men det har gradvis vuxit i riktning mot universitetsmiljön. De blivande poliserna har som exempel inte fått lära sig att uppträda i uniform. Man har i stort tagit bort det polisiära tänket och lagt utbildningen på en akademisk nivå menar Christer.
I slutet av november2021 var jag på två författarsamtal arrangerade av Akademibokhandeln vid Stora torget här i Uppsala. Vid båda tillfällena köpte jag de böcker som presenterades/marknadsfördes. Nu har jag läst även bok nummer två, Ulf Brobergs biografi över Christer Nordströms yrkesliv som polis, Polisliv: berättelsen om Christer Nordström.
Boken ger glimtar ur ett långt och brokigt yrkesliv. Hela 47 år stannade Christer Nordström hos Uppsalapolisen. Och även om han har gått i pension därifrån är han ännu yrkesverksam idag, men vid hovet.
Läsaren blir serverad såväl småputtriga anekdoter som glimtar av kända rättsfall så som händelserna i Knutby, Estonia, mordet på Fadime Sahindal med mera. Vidare berättar författaren om Christer Nordströms yrkesliv vid stans biografer, nåt Christer Nordström gjorde – och gör än idag, vad jag vet. (Biografmaskinisten vet mer, han jobbar/har jobbat ihop med Christer Nordström på Filmstaden.)
Mest intressant för mig personligen var att läsa om huvudpersonens roll som presstalesman vid Uppsalapolisen. Christer Nordström blev för många människor Uppsalapolisens ansikte utåt. I boken är Christer Nordström ganska frispråkig med vad han tycker om kollegor, chefer, kommunalpolitiker, omorganisationer med mera. Alla har förstås rätt till en åsikt, men jag hoppas att åsikterna inte leder till att nån av de omtalade skickar in en stämning.
Jag tycker att boken är intressant, men stör mig på de ganska många korrekturfelen. Sen blir det lätt lite av en Christerkult, en ohämmad hyllning till huvudpersonen. Må så vara dock, boken handlar ju om honom. Litterärt är detta långt ifrån Nobelprisklass, lokalt och yrkesmässigt är det högintressant.
Mitt omdöme blir högt eftersom jag bedömer helheten.
Boken ger glimtar ur ett långt och brokigt yrkesliv. Hela 47 år stannade Christer Nordström hos Uppsalapolisen. Och även om han har gått i pension därifrån är han ännu yrkesverksam idag, men vid hovet.
Läsaren blir serverad såväl småputtriga anekdoter som glimtar av kända rättsfall så som händelserna i Knutby, Estonia, mordet på Fadime Sahindal med mera. Vidare berättar författaren om Christer Nordströms yrkesliv vid stans biografer, nåt Christer Nordström gjorde – och gör än idag, vad jag vet. (Biografmaskinisten vet mer, han jobbar/har jobbat ihop med Christer Nordström på Filmstaden.)
Mest intressant för mig personligen var att läsa om huvudpersonens roll som presstalesman vid Uppsalapolisen. Christer Nordström blev för många människor Uppsalapolisens ansikte utåt. I boken är Christer Nordström ganska frispråkig med vad han tycker om kollegor, chefer, kommunalpolitiker, omorganisationer med mera. Alla har förstås rätt till en åsikt, men jag hoppas att åsikterna inte leder till att nån av de omtalade skickar in en stämning.
Jag tycker att boken är intressant, men stör mig på de ganska många korrekturfelen. Sen blir det lätt lite av en Christerkult, en ohämmad hyllning till huvudpersonen. Må så vara dock, boken handlar ju om honom. Litterärt är detta långt ifrån Nobelprisklass, lokalt och yrkesmässigt är det högintressant.
Mitt omdöme blir högt eftersom jag bedömer helheten.