Mokadji

Bok av Mattias Olsson
Ett flygplan störtar mitt ute i öknen, Sirius och Erik verkar vara de enda som överlevt. De var på väg på en efterlängtad resa, istället hittas de medvetslösa i vrakmassorna. Att de dessutom hittas av en mystisk man gör saker och ting ännu mer förunderliga. Berättelsen kantas av hisnande frågor och vad är det som döljer sig bortom gränserna till ökenriket?.
Erik och Sirius är med om en flygplansolycka över öknen och är de två enda som överlever. En resande person hittar dem och räddar dem från en säker död. Bara det att de inte är kvar i vår värld, utan hamnar i Mokadji. Ett land i kris, där den elaka lord Mokadji vill ta över mer och mer och försöker förgöra allt sitt motstånd. Ett land med mängder av magi, spännande varelser och folkslag som kan göra helt andra saker än Sirius och Erik. Eller? Hur ska två små omagiska människor kunna hjälpa till i ett magiskt krig?

Det är ett gediget världsbygge som Mattias Olsson har gjort. Stort men genomtänkt. I början på boken finns en karta, och den kan verkligen behövas för att hålla koll på var Erik och Sirius hamnar under äventyrets gång. Det finns också illustrationer i början på varje kapitel som är oerhört vackra och som också ger en större förståelse till hur världen och dess invånare och varelser ser ut och fungerar ihop.

Som första bok i en serie (antar jag) har den en del av det som jag kallar för förstabokensyndromet men ändå inte. Det är väldigt lite dödtid mellan allt som händer, så det blir aldrig tråkigt att lära känna vare sig världen eller personerna. Däremot är det väldigt många olika personer som vi introduceras för och det kan vara lite krångligt att hålla isär dem, särskilt eftersom de har väldigt säregna namn. Men jag gillar det. Det är bra att få vara lite på tårna. Jag gillar Erik och Sirius som huvudkaraktärer och jag tycker om hur tajta de är med varandra. De får vara starka och svaga, problemlösare men impulsiva, oerfarna och övermodiga, känsliga och frispråkiga, nyfikna och intelligenta. Jag gillar också att det finns starka kvinnliga karaktärer i den här boken.

Det är tvära omkastningar och väldigt svårt att gissa vad som kommer att hända och även om det känns som att det absolut kommer att komma en fortsättning tycker jag att boken känns avslutad utan lösa trådar. Cliffhangers, absolut, men inte så att det stör. Det här är ett avslutat kapitel.

Språket är bra och genomtänkt. Man läser och läser och plötsligt är det slut. Känns inte alls som att det är över 300 sidor.