En vår av is och eld

Jään ja tulen kevät
Sirpa Kähkönen
Ett kompakt mörker sänkte sig över den snöiga sjön och skogen, sänkte sig även över byarna på landsbygden där oljan inte räckte till lamporna. Hela det tysta, nordliga landet gick till vila och städernas sparsamt utplacerade elektriska lampor släcktes. Och när snöstormen fortsatte så att gator och riksvägar täcktes av tung snö så vaknade de magra gårdskarlarna och lantbrukarna som varit i kriget, oroliga för att betrakta det och tänkte: det var ju också en julklapp. Vintern 1940 1941 är ovanligt bister och våren som följer därpå solfattig och frusen. Den tyska krigsmakten tycks oövervinnerlig. Vad är den unga nationen Finlands plats i det nya Europa? Insatserna höjs, och risken att landet kommer dras in i ännu ett krig är överhängande. Samtidigt fortgår livet i familjen Tuomis kvarter, var dag är en kamp för att få mat på bordet och för att leva ett anständigt liv. Lassi har knappt återhämtat sig från sina krigsmardrömmar, men försöker ta hand om sin familj. Lyckosamt nog får Anna arbete på stadens nya restaurang, medan svägerskan Hilda söker sin plats i tillvaron. Den karelska flyktingen Helvi Martiskainen kommer till kvarteret med sin dotter Mari, och tar åter plats i familjen Toumis liv. Så inleder Tyskland sin offensiv österut och Finland sluter upp vid deras sida. Männen kallas in. Man tror att allt kommer att vara avgjort om några veckor. Men vintern gör sin ankomst redan under sommaren En vår av is och eld är en inkännande berättelse om en finsk arbetarklassfamiljs öde och livsvillkor. Insiktsfullt och känsligt skildrar Sirpa Kähkönen människans överlevnadsförmåga i en omstörtande tid. SIRPA KÄHKÖNEN (f. 1964) är författare och bosatt i Helsingfors. Lind & Co har tidigare bland annat givit ut hennes roman Granitmannen, som nominerades både till Finlandiapriset och Nordiska rådets pris, samt fackboken Livsöden i Finlands bortglömda fångläger, som behandlar hennes morfars tid i Dragsvik. En vår av is och eld är den tredje delen i den hyllade Kuopiosviten om hemstaden i östra Finland. Romanerna är delvis baserade på händelser ur hennes egen släkthistoria. Tidigare publicerade titlar i serien är Brudar i svart (2019) och Järnnätter (2020).   "Sirpa Kähkönens romankonst är något utöver det vanliga. Hennes Kuopiosvit är ett viktigt inlägg iden eviga debatten om vadfred, frihet och demokratikostar. Här jämförs med avsikt hennes romansvit medtonsättaren Jean SibeliusFinlandiasvit. Det finnsnämligen en musikalitet iKähkönens text som svararSibelius musik. Den bärsamma lidelse, trotsigamotstånd och sorgsenhetöver vad ett land måste utstå under tider av krig ochdiktatur. Men också hurokuvliga människor kanvara då deras tillvaro skakasi grunden." Ragnhild Oxhagen, Ölandsbladet
Ytterligare en födelsedagsbok lägger jag nu till handlingarna. Jag fick bland annat den tredje delen i Sirpa Kähkönens Kuopio-svit, En vår av is och eld. S

I det stora: Efter en sträng vinter i början av 1940-talet följer en kall vår i Finland. Risken att dras in i krig igen ökar för var dag. Så småningom börjar tyskarna gå mot öst. Finländare står vid deras sida.

I det lilla: Familjen Tuomis liv är fortfarande en kamp mot fattigdom och för att leva anständigt. Som i de två första delarna är kvinnorna de starka, medan männen är svaga och ängsliga. Annas man Lassi plågas av mardrömmar från förra kriget men försöker ändå ta hand om familjen. Anna hittar arbete, men svägerskan Hilda söker sin plats. Samtidigt kommer karelska Helvi och hennes dotter Mari tillbaka i familjen Tuomis liv.

Den gripande och fängslande historien om familjen Tuomi berör mig starkt även i denna tredje del. När jag läser boken vet jag den här gången det jag först inte visste, nämligen att serien är baserad på verkliga personer. För mig gör det bara berättelsen bättre. Personerna känner jag närmare den här gången och kan förstå varför de reagerar och agerar som de gör – och varför de inte tycks göra det. Utöver detta känns boken, med krig och hot från alla håll, mer aktuell än nånsin – trots att händelserna utspelar sig för över 80 år sen.

Mitt omdöme blir det högsta.