I lugnare vatten... : harmoni och balans
Bok av Dorothea Nicole Agborg
KÄRLEKEN ÖVERVINNER ALLT. Gabriella läste den svarta rubriken från en av kvällstidningarnas första sida. Irriterad slog hon ihop tidningen och stoppade den i en papperskorg på väg till kontoret. Vilket trams tänkte hon, det var precis tvärtom i hennes liv. De människor hon älskat högst, hade lämnat henne. Sjukdom och olycka hade varit förknippat med kärlek i hennes liv så länge hon kunde minnas. Efter Anders och Annas död hade hon stängt sitt känsloliv, och hade inte för avsikt att exponera det ytterligare. Men ödet ville annorlunda, och det var nu hon fick lära sig livsläxan, allt går inte att planera. Som en gudomlig hand tar tag i taktpinnen och sakta men säkert orkestrerar en helt ny symfoni.
2,5/5
I lugnare vatten : harmoni och balans plockar upp några år efter där första delen i trilogin slutade. Anna ligger fortfarande på sjukhus efter olyckan och har bestämt sig för att göra klart med livet, eftersom hon inte anser att det är en dräglig tillvaro att bara ligga där och använda ögonen för att kunna kommunicera. Men först måste hon ta farväl.
Den här boken är då andra delen i en serie, och när jag läste och recenserade första klagade jag väldigt mycket på det språkliga. Det har utvecklats till den här boken, även om jag fortfarande kan hitta några missar här och där är det inte alls lika markant och gör att jag fastnar. Jag tycker om att man får följa de olika personernas inre tankar och svårigheter och tycker också om att de skiljer sig från varandra. Saknar lite mer av Gabriellas personlighet och styrka i den här boken, då den var så markant i den första.
Jag har inga problem att tänka mig att Dorothea Nicole Agborg har en trogen läsarskara, men det är något som gör att det inte passar mig alls och det tar dessutom ganska lång tid i läsningen innan jag förstår vad det är som skaver. Karaktärerna är aldrig osams! Inte ens när de är upprörda på grund av minst ett dödsfall blir det några konflikter och när barn föds blir inte fäderna förbannade över att inte ha något att säga till om när det kommer till barnnamn. Och även om jag förstår att allas upplevelser är olika har jag svårt att tro att någon är så förbaskat harmonisk när vattnet går. Det var i alla fall inte jag. Egentligen borde jag inte ha blivit förvånad, det står ju till och med i titeln. Så i relationen mellan mig och boken skulle jag säga att det mest handlar om att jag inte alls tillhör den skara som ska räknas som målgrupp.
Men om du är en sådan läsare som vill lära känna karaktärerna och vill att det ska hända en massa saker utan att det för den sakens skull ska vara en massa bråk, så tycker jag absolut att du kan ge den här serien en chans. Tror att den passar ännu lite bättre som ljudbok, då det blir ännu lite mer intimt och känns mer som ett kompisgäng som berättar saker för varandra.
I lugnare vatten : harmoni och balans plockar upp några år efter där första delen i trilogin slutade. Anna ligger fortfarande på sjukhus efter olyckan och har bestämt sig för att göra klart med livet, eftersom hon inte anser att det är en dräglig tillvaro att bara ligga där och använda ögonen för att kunna kommunicera. Men först måste hon ta farväl.
Den här boken är då andra delen i en serie, och när jag läste och recenserade första klagade jag väldigt mycket på det språkliga. Det har utvecklats till den här boken, även om jag fortfarande kan hitta några missar här och där är det inte alls lika markant och gör att jag fastnar. Jag tycker om att man får följa de olika personernas inre tankar och svårigheter och tycker också om att de skiljer sig från varandra. Saknar lite mer av Gabriellas personlighet och styrka i den här boken, då den var så markant i den första.
Jag har inga problem att tänka mig att Dorothea Nicole Agborg har en trogen läsarskara, men det är något som gör att det inte passar mig alls och det tar dessutom ganska lång tid i läsningen innan jag förstår vad det är som skaver. Karaktärerna är aldrig osams! Inte ens när de är upprörda på grund av minst ett dödsfall blir det några konflikter och när barn föds blir inte fäderna förbannade över att inte ha något att säga till om när det kommer till barnnamn. Och även om jag förstår att allas upplevelser är olika har jag svårt att tro att någon är så förbaskat harmonisk när vattnet går. Det var i alla fall inte jag. Egentligen borde jag inte ha blivit förvånad, det står ju till och med i titeln. Så i relationen mellan mig och boken skulle jag säga att det mest handlar om att jag inte alls tillhör den skara som ska räknas som målgrupp.
Men om du är en sådan läsare som vill lära känna karaktärerna och vill att det ska hända en massa saker utan att det för den sakens skull ska vara en massa bråk, så tycker jag absolut att du kan ge den här serien en chans. Tror att den passar ännu lite bättre som ljudbok, då det blir ännu lite mer intimt och känns mer som ett kompisgäng som berättar saker för varandra.