Berätta tre saker
Callum Bloodworth
Callum Bloodworths ungdomsroman "Berätta tre saker" är en gripande kärlekshistoria kantad av humor och svärta. Storslagna gester, himlastormande känslor och krokodilhjärtan, skriven för alla som någonsin känt sig ensam. Om ett liv under en pandemi för generationen i jakt på en framtid som bit för bit slås i spillror.
Allt Liv kan tänka på är döden. Det är inte Livs fel, varken att hennes mamma gått bort eller att hon kan ha fått corona av en kille som kysst henne av misstag.
Allt Dag kan tänka på är Liv. I alla fall sedan han hamnade utanför hennes dörr efter världshistoriens sämsta dag.
I en virvelvind av cupcakes, campingbord och körsbärsblommor förändras deras liv för alltid, hon som inte får lämna lägenheten och han som bär på en mörk hemlighet. Men kan man falla för någon bakom en stängd dörr? Och finns det plats för ännu en kärlekshistoria när världen håller på att gå under?
Callum Bloodworth är journalist på Expressen. Han debuterade med "36 frågor om kärlek" på Bazar förlag 2021. "Berätta tre saker" är hans första bok för unga läsare.
Livs storasyster tvingar henne att gå på en fest där hon av misstag blir kysst av en annan tjejs pojkvän och får sedan veta att hon riskerat att få covid-19 och hamnar i två veckor karantän. Storasyster Bonnie flyr till sin pojkvän, mamma är redan död och pappa är förstörd av det och finns inte tillgänglig. Två hela veckor i tråkig, ensam karantän. Tills det dunsar till i trappuppgången och Dag sitter där. Och plötligt lyses varje dag i två veckor upp av fika, onlinemöten och väntan på att få träffa Dag på riktigt för att se om det är lika äkta på utsidan dörren som det är på insidan av den.
Persongalleriet är lagom stort för den här typen av bok, där huvudkaraktären är i karantän och den är väldigt samtida för 2020-talet med bara närmaste familj, en skolkurator och Dag och hans kompisar finns i fokus förutom Liv i det mesta av boken. Alla andra är mer periferikaraktärer. Jag tycker om både Liv och Dag och hur deras personligheter och relation utvecklas genom boken. Och även om allt inte är trovärdigt är det otroligt gulligt och fint att se hur Dag verkligen gör allt för att Livs karantän inte ska kännas som världens ände. När Dags två vänner äntrar scenen, blir jag överförtjust i dem båda två. Alla har sina egna tydliga karaktärsdrag och personligheter som gör att det är lätt att skilja dem åt och hela tiden sitter man och håller tummarna för Liv och Dag, även om man förstår att allt inte är som det verkar.
Min sambo har vid det här laget lärt sig att jag ibland gråter störtfloder och ibland skrattar högt medan jag läser och här har vi en bok som ger båda två i omgångar. Jag skrattar åt Liv och Dags relation, åt att Liv får leva upp och vara sig själv och jag gråter för allt hon fått utstå tidigare i livet och för att hon verkligen känner sig ensam tills Dag dyker upp.
Det fina med feelgood är att det inte måste sluta lyckligt och som man vill, men det ska sluta hoppfullt och så är det även i den här boken. Det händer något med alla de viktiga karaktärerna som får det att kännas som att de har utvecklats. Språket är bra och passar både genre och målgrupp och det är en bladvändare med riktigt bra flyt i.
Älskar att det är körsbärsblommor på varje kapitels första sida som sammanknyter Livs och mammas fina tradition om körsbärsblommorna i Kungsträdgården.
Persongalleriet är lagom stort för den här typen av bok, där huvudkaraktären är i karantän och den är väldigt samtida för 2020-talet med bara närmaste familj, en skolkurator och Dag och hans kompisar finns i fokus förutom Liv i det mesta av boken. Alla andra är mer periferikaraktärer. Jag tycker om både Liv och Dag och hur deras personligheter och relation utvecklas genom boken. Och även om allt inte är trovärdigt är det otroligt gulligt och fint att se hur Dag verkligen gör allt för att Livs karantän inte ska kännas som världens ände. När Dags två vänner äntrar scenen, blir jag överförtjust i dem båda två. Alla har sina egna tydliga karaktärsdrag och personligheter som gör att det är lätt att skilja dem åt och hela tiden sitter man och håller tummarna för Liv och Dag, även om man förstår att allt inte är som det verkar.
Min sambo har vid det här laget lärt sig att jag ibland gråter störtfloder och ibland skrattar högt medan jag läser och här har vi en bok som ger båda två i omgångar. Jag skrattar åt Liv och Dags relation, åt att Liv får leva upp och vara sig själv och jag gråter för allt hon fått utstå tidigare i livet och för att hon verkligen känner sig ensam tills Dag dyker upp.
Det fina med feelgood är att det inte måste sluta lyckligt och som man vill, men det ska sluta hoppfullt och så är det även i den här boken. Det händer något med alla de viktiga karaktärerna som får det att kännas som att de har utvecklats. Språket är bra och passar både genre och målgrupp och det är en bladvändare med riktigt bra flyt i.
Älskar att det är körsbärsblommor på varje kapitels första sida som sammanknyter Livs och mammas fina tradition om körsbärsblommorna i Kungsträdgården.