Ego Tenebris

Madeleine Swanström
En tjej hittar en sliten handledning till djupmeditation i en övergiven ruin och tar nyfiket med den hem. Ondskan har lagt ut sitt lockbete och väntar på en lättlurad själ. Ondskan följer med hem och placerar sig i husets hörnsoffa, för att på bästa sätt kunna förgöra familjen. Madeleine Swanströms debutroman kryper under skinnet när hemmets trygga vrå blir allt annat än säker. EGO TENEBRIS är första delen i en trilogi om kampen att besegra ondskan.
Tro det eller ej, men ibland försöker jag läsa andra böcker än bara deckare. Då kan det bli en salig blandning av högt och lågt, djupt och grunt. Vid senaste besöket i Motala fick jag låna två böcker som en vän hade köpt när hon var på en konstutställning. Nu har jag läst den första delen, Ego tenebris, av Madeleine Swanströms planerade trilogi.

Boken är skriven i romanform, men jag tänker att det mesta i den är självupplevt. En tjej hittar av en händelse en sorts handledning till djupmeditation. Samtidigt får hon med sig ondskan hem. Ondskan sätter sig i hörnsoffan och gör sitt bästa för att förstöra. Bland annat gör ondskan hunden sjuk och förstör vitvaror och annan elektronik. Och jagets make Leon får alkoholproblem.

Det här är en bok jag inte skulle ha valt att köpa. Därför är jag glad att jag fick möjligheten att läsa denna för mig mycket annorlunda roman. Steg för steg får läsaren följa hur bokens berättare får ledning till meditation. Många märkliga händelser inträffar under resans gång och parets förhållande prövas rejält.

Jag tror, som sagt, att mycket i romanen är självupplevt av denna Motalakvinna som också är konstnär. Boken är inte särskilt välskriven rent språkligt, men det är inte det viktiga, känns det som. Det viktiga här är att författaren får ur sig berättelsen. Det känns dock inte som om jag själv blir så berörd av innehållet, men jag ska givetvis läsa även del två som jag också fick låna. Den tredje delen har ännu inte getts ut (oktober 2022).

Mitt omdöme blir lågt.